Ingen mögelost i världen kan döva sorgen jag känner just nu, men tröstäta tänker jag ändå göra ikväll :’-(
Tack alla ni som har visat omtanke och som delar med er av era upplevelser 🙂 Jag känner mig så ensam med det som händer med mig just nu så det känns skönt att höra att jag inte är det <3 tack!
Hej Emma!
Läser här lite då och då. Jag är hemskt ledsen att läsa detta. Du gör rätt i att sörja och tröstäta… Gör det inte för länge bara.
Stora kramar från din gamla kollega.
hej!
Jag har följt dig sen jag blev gravid med min son ungefär samtidigt som du blev gravid med Lucas. Jag läser din blogg lite då och då 🙂
Tycker du har en väldigt trevlig blogg. Du är en väldigt jordnära person som är fantastiskt duktigt på att dela med dig av både trevliga saker och tuffa ämnen.
För tre veckor sen var jag också gravid i v 7. Hade bokat träff med barnmorska, ultraljuden var bokade och vi längtade efter ett syskon till vår son. Men så en morgon började jag småblöda, vilket man kan göra men jag kände att nått var fel. Ringde gyn.akuten och fick beskedet att det bara var att vänta. Mycket riktigt var det ett missfall. Jag fick aldrig se den lilla på bild som ni fick men jag kände precis som du skriver. Jag tröstade mig också med ost.
Jag kan säga att det känns mycket bättre nu efter några veckor och vi försöker nu igen.
Hoppas allt går bra för dig och att ni snart känner er redo att prova igen.
Tänker på dig! <3