Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Häromdagen när jag bjöd in våra grannar till Lucas kalas så frågade Antonia något som fick mig att fundera. Hon sa:
”Vad önskar sig Lucas, han har ju typ redan allt?”
Det var ingen kritik från hennes sida, utan bara en vanlig fråga för att hon inte kom på vad hon skulle köpa till honom. Det finns lite olika saker som han behöver, t.ex. en morgonrock/badrock till minisimmet, simglasögon till minisimmet, kritor och målarblock så jag kom direkt på ett svar till hennes fråga. Men själva frågan om att han redan har allt har fått mig att fundera.
Lucas har länge haft nästan ingenting. När vi var i Brasilien fick han lite saker där som vi var tvungna att lämna kvar och när vi kom hit så hade han nästan bara bebisleksaker och så var det nästan enda fram till jul. Då blev det ändring på det.
Men om vi struntar i hur mycket saker Lucas har och återgår till rubriken och frågar oss Vad är att vara bortskämd? Att vara bortskämd är något som jag förknippar med något väldigt fult, ett beteende som barnet fått under sin uppfostran. Det är något som jag absolut inte vill att mina barn ska bli. Bortskämdhet för mig är inte direkt kopplat till hur många eller hur dyra saker man har, men jag tror att det kan bidra till bortskämdhet om man inte är försiktig.
Men vad är egentligen bortskämdhet då? För mig är det ett barn, en tonåring eller i vissa fall en VUXEN som kräver massa materiella ting utan att visa tacksamhet och utan minsta skam i kroppen! För mig är det alltså ett beteende och kan inte mätas i antalet saker en människa har.
Här kommer 5 säkra varningstecken på bortskämdhet:
- När en ny gäst anländer till kalaset springer barnet fram och säger ”Var är min present?”
- Efter att ha öppnat presenten säger barnet inte tack (kan bero på blyghet också…!)
- Ställer till en stor scen i affären om barnet/tonåringen inte får just det dom vill ha av sina föräldrar
- Hanterar inte dyra prylar som mobiltelefon med försiktighet eftersom dom vet att mamma/pappa köper nytt när det går sönder
- Tar reda på värdet för gåvan och tycker att det var för ”billig” present! Hallå!?! Vad har då hänt med det är tanken som räknas?
- Hjälper ALDRIG till hemma och tycker att mamma/pappa ska göra ALLT! Till och med städa deras egna rum. (Ok, en 2-åring städar kanske inte sitt eget rum, men en 3 åring kan definitivt plocka undan sina leksaker själv).
Det finns säkert massor av fler tecken, men det här är tecken jag själv har sett med egna ögon som jag tycker att man som förälder ska motverka. Kanske lättare sagt en gjort i vissa fall, men den ambitionen har jag i alla fall.
Vad tänker ni om bortskämdhet? När tycker ni att gränsen går?
Tycker att bortskämdhet är när man inte behöver eller vill göra några motprestationer för de tjänster/saker man får eller saker man får göra. Tycker att de klassiska uttrycket ”ge & ta” är ngt som borde vara en självklarhet. Sen behöver inte alltid bortskämdhet vara i antalet saker som Du säger, men lite annorlunda är de idag då barn oftast får allt till vardags. Till skillnad från när jag var liten och fick längta, vänta och önska mig saker. (Många saker fick man inte ens) Är oxå rädd att man idag kompenserar barn med saker och glömmer bort att göra saker med barnen och ge dem upplevelser istället. Kul att Du tog upp en intressant fråga
Alltså, jag kan ju inte tycka att ett barn är bortskämt bara för att det frågar ”var är min present?” på ett kalas. Det vet ju att det kommer att få en present (av deras erfarenhet från tidigare kalas). Kan vara en rätt spontan fråga.
Jag tror inte heller att ett barn som ställer till en scen i affären behöver vara ett bortskämt barn. Barn lever i nuet, och ser det ex godis som det vill ha kan det få ett trotsutbrott oavsett hur mycket godis det fått tidigare.
Jag tycker om att skämma bort mina barn med kärlek och även saker (inga dyra, vi köper mkt second hand). Men det betyder inte att de inte måste hjälpa till med saker hemma. De får ex skala potatis, sköta kaninen helt själva, gå ut med sopor, mm. Sen är det egentligen konstigt at ”bortskämd” är ett negativt ord. Barn borde skämmas bort med kärlek och framförallt tid.
Själv tolkar jag det negativa ”bortskämd” som att föräldrarna inte sätter gränser för sitt barn ex; köper godis i affären fast de inte tänkt det bara för att barnet skriker, barnet får bestämma det mesta hemma; inga regler- få gå fram och tillbaka och äta när och hur det vill, behöver inte plocka undan efter sig, vill man inte borsta tänder behöver man inte, osv.
Jag tycker definitivt inte man kan avgöra efter enskilda trotsutbrott/kommentarer om barnet är bortskämt eller ej. Det måste ju beror på helheten. Men det är ju vad jag tycker…
Jag kan tycka att T är bortskämd och sätter inte värde på saker MEN hon vet att det är hennes. Allting är hennes typ. Förutom ”mammas babba (ipad)” och ”Tildas babba” som ingen annan får röra. Det är kanske också tvåårs-trotsen men att börja slänga sig på marken ute eller i butiken när hon inte får som hon vill blir ingen glad över. Dyra saker får hon inte. Playdoh fick hon massor av när hon fyllde år å de lekte hon med ofta, och en lektunnel från Ikea som hon fick krypa i då å då. Det är far- och morföräldrar som skämmer bort henne med saker! Jag gillar inte bortskämda ungar. T är dålig på att städa efter sig och säger ”nej, pappa städa” men vill hon ”göra köket” och ”hjälpa köket” som hon säger, drar fram stolen å hoppar upp för att vara med, så det får bli. Just nu har VI problem med ”min, min, min…jah vill ha det och nu, nu, nu” -fasen. Och mycket gnäll, dock mest när vi föräldrar är hemma och inte så mycket när andra är med.
Odrägliga, otacksamma och giriga ungar är nog ingen glada över. Gäller att inte ge efter för lätt. Lätt att säga nu men hon får oftast som hon vill. ”Houston, we have a problem…”
Min dotter är också lite i två års trotsen och det betyder ju inte att barnen är bortskämda för att de ställer till med en scen i affären tex. Man måste förstå att alla barn också är olika med olika personligheter. En del barn kanske tycker att det är roligt att plocka undan och städa, andra tycker inte om det. Då är det klart att det kan bli en kamp och i olika åldrar som tex två års trotsen, så kan precis allt bli en kamp vilket betyder att man bråkar konstant och då måste man som förälder välja sina fighter, men det betyder ju inte att man skämmer bort sina barn och att de alltid är får som de vill. Allt är inte svart eller vitt, ena dagen är det roligt att klä på sig, andra inte osv osv. Barns humör kan pendla väldigt mycket och att se om ett barn är bortskämt tror jag inte man kan göra förens de är mycket äldre.
Usch. Bortskämda barn är något av det värsta jag vet. Inte deras fel såklart (och det i dig är väl kanske ännu mer sorgligt) men de blir så odrägliga.
Jag håller med dig om att man inte måste vara bortskämd för att man har mycket saker. Men det klart… det ökar väl risken gentemot någon som har väldigt lite saker så då kanske automatiskt blir glad vad vad den än får. Samma sak med ensambarn. De behöver ju verkligen inte vara bortskämda men det ökar ju klart risken om man är ensamt barn familjen och kanske rentav hela närmsta släkten. Föräldrar VILL ju skämma bort sina barn lite. Det ska man ju få göra också, om man har möjlighet.
Tror det är väldigt viktigt att man lär sina barn tidigt värdet av pengar. Jag tror att det är nyttigt med veckopeng från ganska tidig ålder. För då får barnet lära sig att vänta, att spara till något och de förstår att pengar försvinner när man köper.
Nu är vår son bara 15 månader så han är lite liten för att förstå presenter osv ännu. Men snart. Och en sak som han förstår och är riktigt duktig på är att städa unedan efter Sig. Vi började direkt när han var lite mer rörlig med att alltid plocka tillbaka leksaker osv innan vi gick vidare till en ny aktivitet. Nu för tiden räcker det med att jag säger ”nu får vi städa innan vi går och äter” och så går han runt i sitt rum och plockar upp saker och lägger i rätt lådor 🙂 🙂 Han brukar till och med städa i resten av huset när det ligger framme lite ”stök”. TV kontroller, dvd filmer osv som ligger på tv bordet får inte ligga länge. Han är duktig kille och lägger de i ett skåp i tvbänken, precis där de ska vara. Och samma sak gäller med hans ytterKläder. Han har en egen låda i hallen där vi lägger hans skor, mössa och vantar. Direkt när vi kommer in och vi fått av honom ytterplaggen så tar han sina grejer i händerna och lägger i sin låda. Så gulligt 🙂 och praktiskt. Jag behöver aldrig städa efter sonen. Maken däremot… haha