Nettan

Häromdagen så konfronterade jag min man, det har inte varit bra på länge men nu äntligen (hur sjukt det än må låta) så va han tvungen att erkänna att han gjort fel! Att det inte varit bra har vi båda insett sen ett bra tag tillbaka, men här om dagen kom som sagt dagen då vi bestämde oss för att separera. Vi båda är med på det och inga tvivel där. Jag har egentligen redan hunnit bryta ihop, bearbeta och nu blivit ännu starkare än innan.

Nu när jag skriver det här så har vi ännu inte sagt något till barnen, lägger inlägget som tidsinställt då jag ville få det klart för barnen innan.

För det svåra och jobbiga i det hela är hur man berättar för barnen! Jag vill inte dra ut på det, vill egentligen bara skrika det rakt ut…De kommer bli blandade känslor då barnen är i olika åldrar, 2-åringen kommer ju inte kunna förstå detta nu men vi har även en 10-åring samt en snart 14-åring. Lite mer känslor och frågor där!

Mina vänner vet redan allt, de har varit mitt största stöd under en sjukt jobbig höst. Mina vänner som Vänner som alltid stått mig nära samt nyare vänner som nu klivit in i mitt liv som betyder enormt mycket! De erbjuder allt ifrån tid att prata till en plats att bo på. Flera med erfarenhet av separation och där har jag passat på att fråga hur fan man gör. Detta är, tack och lov, något helt nytt för mig!

Förutom mina vänner som ställt upp något enormt så har jag gått in i min fotbollsbubbla totalt denna höst, för kärleken till AIK är inget någon någonsin kan ta ifrån mig. Under match så kan jag stänga ute precis allt annat, andra kanske går på Yoga för att rensa tankarna men jag går på fotboll och skriker högt! Nystarten nästa år inleds med en tatuering!

Att det närmar sig jul och vi skulle ha rest bort hela familjen över jul gör att vi absolut inte kan dra ut på det. All denna logistik…

Planen är att bara fortsätta som vanligt fram till jul, vi har båda scheman med oregelbundna tider… Det är ändå bara drygt 2 veckor, det betyder att jag är hemma större delen av tiden, den andra föräldern jobbar extremt mycket som vanligt och sover inte heller hemma mer än någon enstaka natt. Jag har en resa inbokad nästa helg, sen blir det kanske någon natt hos min bästa vän.

Planen är att jag och barnen åker som bokat med min pappa, hans fru och min farfar till fjällen, men bara vi och inte han! Hoppas barnen är med på planen bara… Tanken var att fortsätta till vänner i Östersund över nyår, får se om de stora barnen åker hem till Stockholm eller stannar med mig.

När jag väl är tillbaks och börjar jobba så har hans jobb fortfarande stängt och vi börjar köra på varannan vecka, eller hur nu upplägget blir. Halva tiden var iallafall. Vi kommer se till att barnen får bo kvar hemma och vi byter av varandra.

Han har redan en övernattningslägenhet i stan via jobbet, jag har vänner som ställer upp. Men jag måste hitta en mer långsiktig lösning!

Varannan veckas pusslet måste nu bli ett faktum och måste funka rent praktiskt. Redan meddelat jobbet om att jag behöver ändra schemat efter nyår.

Så många tankar och jag vet inte riktigt var jag ska börja…

Något jag vet är att jag känner mig starkare än någonsin, både psykiskt och fysiskt!

Brutit ihop har jag redan, tillät mig att göra det och hittade min vändpunkt. Det kommer komma kämpiga perioder, men jag känner mig trygg i mig själv. Jag har byggt upp ett självförtroende och en självkänsla som är svår att rubba. Den kommer helt klart hjälpa mig de jobbiga perioderna. Och jag vet att jag har världens bästa stöd av mina helt oslagbara vänner som jag vet med säkerhet kommer fortsätta stå bakom mig!

Jag kommer alltid att lita på min magkänsla och jag kommer gå stark ur det här, hur tufft det än kommer bli!

2018 startade illa, fraktur i knäskålen och gick bara utför….

2019 kommer bli mitt år!