Nettan

Tänkt hela dagen på att jag skulle skriva något men vet bara inte var jag ska börja, så med risk för att bli lite rörigt så gör jag ett försök att få till ett inlägg.

Efter den väldigt tragiska händelsen i söndags då en Djurgårdssupporter blev misshandlad till döds i Helsingborg i samband med Allsvenska premiären så har jag haft en märklig känsla. Både jag och Magnus hade sett fram emot den Allsvenska premiären, men ja då vi håller på helt olika lag så hade vi siktat in oss på varsin premiärmatch att gå på.

Det är riktigt fruktansvärt det som har hänt, kändes riktigt obehagligt när jag fick veta det. Jag jobbade och Magnus var nere i Helsingborg på matchen, han skickade ett sms och ville meddela att han var okej.  Jag hade då inte sett någonting om det då jag var upptagen med kunder, men kikade genast in på sportbladet och kollade vad som hänt.

Riktigt fruktansvärt och tragiskt det ska bara inte behöva hända

I början när jag försökte läsa mig till vad som hänt så verkade det vara ett supporterbråk, alltså så som det ofta kan bli och mer eller mindre uppgjort och de som ger sig in i det har valt det själva.

Men den här gången så var det en helt vanlig supporter som valde att gå till arenan lite senare än de flesta som gick gemensamt dit, och blir påhoppad bakifrån. Det är helt galet! En familjefar som bara var där för att han ville gå på fotboll och heja på laget han älskade.

Åke förbi fotbollsplanen idag här i Väsby där han var tränare, ljus, tröjor, halsdukar som låg där och flaggan på halvstång. Efter det så kändes det ännu närmare. Tänkt på det sen i söndags och det hade lika gärna kunnat vara Magnus som blivit nedslagen, tänkt om han valt att gå just då… Jag och barnen hade tur att vi fick hem honom oskadd, men så ska man väl ändå inte behöva tänka? Tänker på den stackars familjen som inte fick hem sin man/pappa, han skulle ju bara gå på fotboll. Tror att det påverkad ännu mera då han var från just Väsby, vi kände honom inte men många vänner och bekanta kände honom. Några av dom som Magnus åkte med på bortamatchen var bekanta med honom, vilket såklart påverkade Magnus mera också när han fick veta det.

Det var inte alls med den glädjen som jag hade föreställt mig innan som jag vaknade upp i måndags, hade tänkt gå på spelarbuss mottagningen innan matchstart men skippade det. Kände ingen lust att åka tidigare. Och väl på plats så var det en märklig känsla, som jag verkade dela med många på plats. Jag kände ingen rädsla för att gå på matchen, har vad jag kan komma på aldrig gjort det heller i samband med match, hemma som bortamatch. Men jag har förståelse för att många kan göra det, men tycker att det är väldigt tråkigt att man ska behöva vara rädd. Så ska det absolut inte behöva va!

Ja, jag kanske inte fick ut någon egentlig mening med detta inlägg, men ville mest bara skriva av mig.

Vi inledde matchen med en tyst minut för Stefan och både representant från AIK och Göteborg höll tal innan matchen.