Att amma ett barn direkt vid födsel är något jag sett många bli uppmuntrade till att göra, trots att dom själva kanske inte vill. Vet många som upplevd hård press i början om att amningen måste fungera. Men alla vill och kan inte amma av olika anledningar. Anledningar dom inte behöver förklara!
Jag var nog ganska neutral! Jag ville gärna amma men skulle det inte gå så vet jag ju att barn inte dör av ersättning. Idag finns det så bra produkter så jag var inte ett dugg orolig!
Väl på förlossningen så hann jag inte amma särskilt mycket då allt blev så upp och ner och jag skickades iväg på operation så jag träffade ju inte Silje under många många timmar. Hann heller aldrig känna att mjölken ”rann till” som dom brukar säga. Hade aldrig mjölkstas eller onda bröst. Eftersom Silje var så stor var vi tvungen att koppmata med ersättning i början för att hålla en bra blodsockernivå. Störde mig inte alls, men det var meckigt. Jag ville ju ta mig från delamning till helamning! Jag läste på och läste hela tiden om hur man ska få igång en fungerande amning. Lärde mig massor! När Silje var 6 veckor kunde vi äntligen sluta med ersättning och bara ge bröstet. Kändes som en vinst att hon blev mätt! Men jag kan lova er, jag ammade KONSTANT, dagar som nätter. Vissa dagar klev vi nog aldrig upp från sängen mer än för toabesök eller andra nödvändigheter. Det var otroligt påfrestande men det funkade! Men väl på BVC så hade Silje gått ner i vikt! 15g, så det var väl ingen katastrof men ändå. Kände mig så misslyckad att min mjölk kanske inte räckte ändå men dom peppade mig till att bara fortsätta och ge ersättning om jag märkte att hon blev trött eller inte orkade äta. Vilket aldrig var ett problem! Så vi ammade på.
Efter det kom amningen verkligen igång som ett spjut och Siljes viktkurva ökade något enormt. Hon klarade sig enbart på bröstet vid 7-8 veckor.
Idag är Silje 14 månader och äter nästan bara vanlig mat. Vi ammar ibland, men mest som mys. Hade gärna fortsatt att amma henne ännu längre, vilket jag hoppas på att jag kan! Men i och med att jag är gravid så ställer ju kroppen om till att anpassa mjölken efter nya bebisens behov och mjölken börjar därför att sina. Så jag har nästan ingen mjölk kvar! Vi kämpar på ändå och hoppas på att jag kan amma båda två när bebisen väl kommer.
Har faktiskt aldrig haft mjölkstockning eller sår. Eller ett sår men det var för Silje bet mig när hon fick sina första tänder. Annars har amningen varit problemfri sedan vi fick igång den ordentligt. Nu hoppas jag sååå på att jag kommer kunna amma nästa barn också. Det var mer än vad jag någonsin hade kunnat önska ❤️
