Det har gått ett tag sedan jag uppdaterade sist. Inte riktigt tänkt på blogg då jag haft fullt upp. Tycker samtidigt det är ganska mysigt att skriva på bloggen. Läste precis upp mina gamla inlägg för Fabian och bara lät minnena komma tillbaka. Var så förtvivlad där en period, tror nog ni som faktiskt läste inläggen också kände det. Oron som bara låg som ett stort och mörkt åskmoln.
Men här är jag! Oron har lagt sig. Våran lillasyster är här och har redan hunnit blivit 13 månader. Nu när jag ändå gör inlägg här igen så tänkte jag att jag även ska skriva om min andra förlossning (i ett annat inlägg) för att det förhoppningsvis ska hjälpa någon som kanske har samma kris som jag hade!
Jag har fortfarande inte delat min blogg bland nära och kära. Inte tillsynliggjort den för dom. Utan min blogg bara existerar, kanske kommer den upp om man söker på något som mina inlägg relaterar till? Jag har ingen aning om hur det fungerar. Jag har bara behövt få ventilera. Har svårt för att berätta exakt hur jag känner och tänker. Lättare att skriva. Även om jag själv kan bli förvirrad av vad jag själv skrivit. Men när jag skrivit, då är känslorna äkta.
Jag vill iallafall komma tillbaka. Jag vill börja skriva på bloggen dagligen. Eller iallafall kontinuerligt. Kan inget lova. Men det är något jag vill. Bara få fortsätta ventilera om saker, då jag som sagt har svårt för att prata.