Enligt min läkare som sydde mig efter förlossningen med Silje så har jag läkt så pass bra att så länge jag inte föder ett lika stort barn eller får andra komplikationer så borde jag kunna föda vaginalt igen, om jag vill. Vilket jag känner att jag borde klara av och jag vill så gärna få min revansch! Tycker det var så häftigt och allt gick så bra tills att hon fastnade. Så fram till sugklockan så var min förlossning en drömförlossning och något jag gärna gör om. Men jag har ju ökad risk att spricka igen och då är det svårare att laga på ett bra sätt. Så det innebär att jag kanske riskerar att få inkontinens om jag föder vaginalt igen, är det en risk man vill ta?
Min barnmorska har sagt att jag ska få extra ultraljud och även glukosbelastning så dom ska försöka hålla koll så mitt barn inte blir lika stort denna gång. Det pratades även om att kanske sätta igång mig innan BF.
Det är så mycket tankar och det känns inte som man kan tänka klart! Jag vill bara kunna föda vaginalt utan komplikationer och sen få må bra! Känner att jag missade så mycket av skiljes första tid. Jag fick aldrig uppleva att få upp mitt barn skrikandes på bröstet, jag kunde inte byta första blöjan eller ge henne första målet mat! Jag känner att min första tid med Silje blev förstörd. Jag vill att det ska bli annat denna gång, jag vill få en bra start! Men det finns ju inga garantier att det kommer gå bra oavsett hur jag gör. Känns även så riskabelt med snitt då jag kommer ha Silje som är så liten och som förmodligen kommer bli svartsjuk i början och sen ha en bebis till att ta hand om och jag inte får bära Silje och kanske inte ha ork att springa efter henne heller!
Hur jag än tänker så känns det fel! Men just nu lutar det mot en vaginal förlossning till, men är då rädd att jag inte kommer ge allt utan hålla emot lite för att inte spricka. Vilket inte heller är positivt! Ska ringa barnmorskan och be om att få prata med kunniga kring ämnet.
