När jag nu hade plussat och landat i det så ringde jag nu min barnmorska och berättade nyheten som hon såklart blev jätteglad över då hon visste att vi skulle skaffa en till tätt om det gick. Hon bad mig då komma in för att ha inskrivningssamtal! Jag åker in på det samtalet, tar mina blodprover, iallafall dom jag släppte blod till. Blodet slutade komma. Tog urinprov och sen den vanliga hälsokontrollen.
Jag hade i samma veva 1 års kontrollen av min förlossningsskada så skulle få komma in på gynundersökning. Så åkte sedan vidare till gyn och blev undersökt och förklarade då att jag var gravid igen och inte visste vilken vecka jag var i då jag inte hade fått någon mens efter förlossningen. Så hon skulle kolla hur långt gången jag var, men hittade ingen bebis. Så hon förklarade för mig att det förmodligen var för tidigt att se. Men jag trodde ju att jag minst skulle vara i v5-6 vid den tidpunkten. Men hon gissade på v2, vilket innebar isåfall att jag plussade i v1. Men jag fick åka ner på provtagningen och kolla HCG och det visade tydligen på v5. Så skulle få komma in på ultraljud 2 veckor senare. Så jag kom tillbaka och då fick vi se en liten knul med ett tickande hjärta. Då var vi i v5+6! Sån lättnad.
Men denna oro! Jag var inte särskilt orolig under graviditeten med Silje, jag njöt av min graviditet när jag smält chocken. Men här, nu visste jag ju vad jag skulle förlora om det inte skulle gå vägen. I v 9 började jag få sammandragningar och något som liknande värkar. Så ringde barnmorskan och hon bad mig åka in och kolla på gyn. Så jag gjorde det och fick då se en ännu större bebis, dock fortfarande väldigt liten. Men den mådde bra, vilket fick mig att slappna av lite. Men detta kom tillbaka i v13 och fick åter igen åka och kolla och fick även då se en välmående bebis. Dock misstänkte dom dold urinvägsinfektion så fick ta odling på mitt urin.
Men nu har jag gått halva v15 och magen har börja växa. Magen är redan väldigt stor, antar att det beror på så täta graviditeter och att jag barn så stor med Silje. V18 har vi RUL och jag längtar sååå ❤️
Fabian tror att vi väntar en flicka till, vilket jag alltid sett framför mig – 2 flickor och sist en pojke! Men helt plötsligt så känner jag inte för att kolla på tjejnamn, jag säger lillebror. Jag vet inte om det är ett tecken på att det kanske växer en snopp i magen. Det får vi se sen, vi är lika glada hur som helst ?
