När vi blev 21 år, hade flyttat till större lägenhet, vi båda hade körkort och fast anställning (trodde vi) så tänkte vi – det är nog dags att försöka! Vi förstod att resan skulle bli lång och förmodligen göra oss besvikna många gånger. Vi kanske inte ens skulle lyckas.
Jag slutar med min endometrios behandling och min läkare sa att det kan ta minst ett år innan det ens gått ur kroppen, så vi skulle inte förvänta oss något innan ett år hade gått iallafall. Men jag slutade med behandlingen, fick en mens och det var en av dom värre jag haft då jag hade haft ett låååångt uppehåll. Men sen när nästa mens skulle komma, så kom den inte. Vilket inte var ovanligt då min mens kunde vara oregelbunden då jag ätit mediciner under så långa perioder. Men gick med konstant mensvärk så jag tänkte att mensen kommer nog snart. Jag och Fabian hade under den här tiden en lite jobbig period då det kändes som att det var så mycket i luften, mycket som skulle hända, jag var orolig för att det aldrig skulle bli något och kändes så onödigt att försöka medan han då blev irriterad på mig och sa att vi vet inte, det kan gå. Men vi kollade aldrig ägglossning eller liknande. Men när mensen var 1 vecka sen så åkte vi till Åre höstmarknad, hade köpt med sprit och graviditetstest. Vi skulle dricka, men hade köpt test för att utesluta innan jag skulle dricka. Ingen av oss trodde att jag skulle vara gravid, det skulle ju minst ta ett år om ens alls. Vi sover i Åre, på morgonen kliver jag upp och tar testet och lägger det på handfatet och går där i från och säger till Fabian ”det var inget”. Fabian går då in på toan och kollarna på testet och säger ”vad är det här då??”
trodde såklart att han skämtade, ett inte alls så roligt skämt. Men jag kollade och
där var det, 2 fantastiska streck! Vi hamna båda i chock men blev otroligt glada. Men jag hade inga förhoppningar om att vi skulle gå graviditeten ut.
