Simhud mellan tårna – en mammas liv och plaskande

I går fick jag verkligen skäl för namnet ”liv och plaskande”. Då skulle jag utföra min första långa Vansbrosimning. Efter ha genomfört Tjejsimmet (1000m)2011 och Halvsimmet (1500m) 2012 fanns det bara 3000m kvar att göra liksom…
Nu skulle man simma dubbelt så långt! Hade ju nosat på Vanån i 500m förra året och såg fram emot 2000 simning i den (de 500 gick så snabbt förra året). De varnade för kraftig ström i Västerdalsälven – den som är motström. Nåja – den biten hade man ju simmat två ggr så..

Sov knappt nått på natten*suck*.
Vi kom i väg kl 7 från stugan för att komma fram skapligt. Söndagen är ju den dag som de flesta är i rörelse. Nu hann vi parkera på ett bra ställe, hämta startbeviset och även hejja fram Ryan, en småländsk amerikan, till en 45e plats i hela loppet. Nu blev man lite taggad själv och man slapp gå och vänta.

Fick äntligen en lila mössa !

Det vara bara att gå till bilen, dra på sig våtdräkten och gå en sista gång på dass.
Våtdräkten på, dubbla badmössor, vaselin på fötter och händer och glasögonen på. Bara att simma då rå.

Im ready!

De har ju sen förra året ny startrutin för oss som inte är elit. När vår tid börjar får vi traska ner när vi vill i princip. När man läst av chippet, då börjar ens tid. Jag väntade till ca 3/4 gått ner för att medvetet slippa trängsel. Läste av chippet, men sen var det ganska långt ner i själva vattnet och de framför hade verkligen inte bråttom. Här gick det nog en tre minuter sammanlagt(först fram till chippet sen ner i vattnet).
Nu skulle man få känna på vattnet som visade 16.3 i Västerdalsälven. I Vanån där man börjar är det lite varmare..
Det var peanuts! Inte alls kallt – tyckte det kändes värre förra året, men då hade jag ju en shorty.
Jag försökte hitta en bra position, tog väl ett par minuter och sen kunde jag tuffa på. Jag låg verkligen långt ut i mitten(åt vänster) och det var underbart. Jag kunde köra mitt tempo och jag hade bestämt mig för att ta det så lugnt. Det var ju inget pass inne simhallen där man kan vila efter ett antal längder. Vid 800 m får jag sendrag/kramp i höger fot. AJ! Vad gör jag nu??? Började försöka vifta på tårna frenetiskt. Det funkade, men kände att jag lätt kunde få tillbaka krampen. Så men mycket jämna mellanrum viftade jag på tårna(på båda fötterna – lika bra).
De första 2200 m (ca ) gick hur snabbt som helst. Tydligen finns en klocka när man rundar vid tallen, men jag kollade och kollade, men såg ingen.

Inte för kallt för att bada!

Då var det då alltså dags för Västerdalsälven! Jag var inte alls trött. Ok 2200m crawl non-stop kändes väl lite, men det var det enda.
När jag svängde in såg jag direkt hur galet allt var! Det var som små vågor och mellan vågorna såg man huvuden i olika färger guppa.
Man skulle ligga utmed bryggan för att slippa den värsta strömmen, något jag tidigare år struntat i, men i år var det nästa sjögång så.
Insåg att hur bra jag än crawlar så går inte det att göra sammanhängade. Det var folk överallt i en enda röra. Det blev lite bröst och jag har inte simmat ett brösttag på en månad pga foten. Funkade, men inte ultimat i en heldräkt tycker jag. Tuffade fram och det gick så långsamt, inte för att jag var långsam, utan för att världen omkring mig var långsam.
Då händer det! Pang! Från startgruppen bakom , Vitmössorna, kommer 2(3) idioter och simmar på, över, under mig… Snacka om att inte kunna simma Öppet Vatten. Navigering var inte deras starka sida om man säger så. De såg öht inte. Hoppas det gjorde ONT på dem.
Jag? Jag jag fick lätt panik och fick faktiskt hålla i bryggan lite pga panik blandad med ilska. Funktionärstanterna kom springande och undrade om jag skulle upp… Eum, nej, hade ju typ 400 m kvar. Slängde mig ut i älven och saxade mig fram mot mål. Äntligen 100bojen!
När det var ca 50 kvar blev vattnet helt plötsligt fritt från allt! Yeah, spurtade i mål, men fick ju tvärnita för man ska ju sätta handen så chipet registeras. Värsta på hela loppet och jag lyckade ju missa 1a. Stapplade upp och kände då att man vara som Bambi! Jag var så arg och förbannade alla med vita mössor (startgrupp 8). De lila mössorna var en mycket städad startgrupp.

Sambon lyckade få till ett kort på min målgång. Ni ser mig fjärde handen från höger – famlande.

Fick min medalj och festade till med att dricka något varmt och sött.

Har hunnit smälta loppet !

Enligt klockan var den ju 12.45 när jag gick i mål. Wow, 1.15 var min första tanke. Trodde att det skulle ta mycket längre tid, speciellt med tanke på de sista 800 m. När jag hämtar ut diplomet visar det 1.12.32! Så snabbt har jag aldrig simmat ens inomhus i bassäng. Inser att jag effektiv simning har gått under 1.10 helt klart. Vi fick inte börja registrera oss förrän 11.31 och så tog det ju tid ner till vattnet och så mitt brygghäng.

24.1 per km är ju så bra och jag vet att de första 2000 m gick mycket fort..så jag har helt klart satt pers. på km.
(simmade Tjejsimmet på 29 min för två år sen, men då simmar man bara i Västerdalsälven)

Om jag ska simma igen? Skämtar ni? När anmälan öppnar i höst är jag där och pyttsar in min anmälan. Ska ha revansch för den sista biten nästa år.

Sjukt nöjd och glad att foten höll!!!!

*yihaaaa*

Ps Och till er i startgrupp 8 som simmade som idioter – ni kanske ska gå en kurs hos Micke Rosén ang. navigering! Ds