Efter nästan två veckor utan bättring gick jag i fredags till Doktor Mikael på VC här i Gubbis (typ 2.15 lång ..eller nått). Fotproblemet började framkalla andra underliggande problem jag har (läs psyket). Han prata, fråga, titta, klämde, vred, vickade…och tyckte placeringen på ”skadan” va skum. Ja …eller hur. Man stukar liksom inte foten där och jag är tveksam på att jag öht har stukat foten. I alla fall så blev jag ordinerad Diklofenak Mylan och två alvedon två ggr per dag. Alright tänkte jag..hade aldrig ätit Diklofenak förr utan har fått andra piller när jag hade ont i knät. Nu kommer jag i håg varför. Läkarna brukar alltid fråga om man har problem med magen. Det har jag. Diklofenak är inte magens bästa vän(har jag upptäckt själv). Voltaren brukar inte vara några problem, men det måste vara dunderpiller på alla sätt. Känner mig smått sjösjuk med lite huvudvärk(ska ju vara övergående), men vinsten är att foten (huvudkroppsdelen i detta drama) mår mycket bättre. Jag kan gå utan kryckor, svullnaden är mycket mindre, jag haltar inte… Ok jag känner ju ff lite av själva området som ömmar, men det är verkligen som dag och natt! *glad*.
Nu gäller det att inte förhasta mig bara för att det känns ok…
Tack du piller…(än så länge i alla fall)
….men ett steg framåt är det i alla fall och jag ser ljuset i tunneln …
Senaste kommentarer