Mitt knä är en egen följetong. Mitt vänstra knä kommer aldrig blir vad det en gång var.
Jag har insett det nu.
Tydligen är det inget farligt – det är ju den där dumma ”gåsfoten” som svullnar till vid belastning.
Inga ledband, menisker eller så… Det är bara ganska irriterande.
Jag har mina rehabövningar att köra (regelbundet) och på gymmet har jag vissa maskiner som gör ”gåsfoten” nöjd och glad.
Det mest sura är skor. Ja just skor. Min ”gåsfot” vill inte att Lotta har på sig vare sig high-heals eller träskor. Bra gympapjuck är grejen.
*suck*
Fick nya löparskor i födelsepresent( i april) och i torsdags blev de inköpta. Jag fick springa på löpband och återigen konstaterades ett pronerande löpsteg (tom kiropraktorn Harry sa ju det i höstas).
Lotten föll till slut på dessa skönheter:
Saucony omni 11
De är störtsköna och tvingade mig ut på en löprunda i går morse trots att jag inte skulle. Ska ju springa Tjejmilen om 3 veckor är det tänkt och jag ligger ff och harvar på 5kms rumdor. I går slog jag i alla fall pers. 27.43!! (29.06 innan). Knät tjurar i dag som vanligt, men jag behöver springa mer än en gång per vecka och även öka längden på rundan… *inser*
Målet i år får vara att ta mig runt milen – började ju att träna löpning i slutet av maj och min löpkarriär innan dess är obefintlig. Det är ju i simbassängen jag hänger…
Senaste kommentarer