Jag vet inte riktigt vad jag ska välja för specifikt träningsminne…
Det kan vara vintrarna i mitten av 80talet när Sverige hade snö på vintrarna
och man var sjukt inspirerad av Gunde Svan & Co. Då gjorde man sina egna spår i skogen.
Då var det en lek. Sedan blev man tonåring, Förfrös tårna lite under en idrottsdag i högstadiet
då temperaturen visade – 18 grader. Vi behövde bara ta oss ett varv i spåret på skidorna…. efter att ha spelat i timmar med dreamjackpot.com/sv
Nästan 30 år senare stod jag på ett par längdskidor… (Kristinaloppet)
Det kan vara idrottsdagarna på Östertälje IP hemma i Sö´tälje…
De idrottsdagar man mötte skolorna i samma rektorsområde Majtorp och Östertälje.
Vi var fyra klasser som tävlade och Östertälje var alltid överlägsen …. sedan brukade vår klass av nån anledning
komma tvåa. Inte var det min förtjänst…eller de andra tjejerna i klassen. Här får vi tacka våra killar…
En tävling var att man på en viss tid skulle ta sig runt så många varv som möjligt i elljusspåret (samma som jag åkte ett varv skidor i på högstadiet). Den klass som fick i hop flest varv vann. Knasig tävling. Killarna kuta och kuta och kuta.
Vi lufsade och snackade (och fnittrade till i bland när nån passerade som var lite intressant).
Så här i efterhand (även om tävlingen var meningslös och knasig) så skäms jag… att jag inte gjorde mer…
Ja så där blev man tillbakaslängd till early days liksom…
…kommer mina barn få uppleva lika fina vintrar som jag fick????
(bilden togs när det fanns snö förra vintern….)
Men Lotta då! Vi hade ju både Majsan och Nure som verkligen bidrog till våran andraplats med sina resultat i kula respektive 60 m. Själv var jag, då som nu, verkligen Fröken Långsam och slog säkert något sorts skolrekord i långsammast på både korta och långa sträckor. För att inte tala om hur stenhårt jag hade vunnit hoppa kortast… och lägst… och kasta vad som helst så kort som möjligt. *hepp!*