Jag har en sak som jag lidit av i drygt 8 år och som jag mer eller mindre skämts för. Jag har känt mig onormal och konstig pga min fobi.
Jag har alltså sk Körfobi. Jag är rädd för att köra bil…
backar bandet…
Jag tog körkort 1991 – veckan innan studenten. Fick min första egna bil i slutet av det året. Bytte bil..körde, körde, körde.
Jag älskade att köra bil – var den som körde allt och alla överallt!
I mitten av 90talet hade jag ingen bil längre och det blev aldrig av att jag skaffade någon. Har kört väldigt sporadiskt fram till 2006.
Då skaffade vi vår första familjebil då vi hade fått vår första dotter ca 1 år innan. Det blev att sambon körde. Jag provade i bland. Körde delsträckor på resor mm, men tog aldrig bilen spontant nån gång. Gav mig aldrig själv i väg hemifrån. Till slut började jag få ångest när jag skulle köra och började se en massa scenarier(som jag inte går in på här) framför mig. På somrarna har jag faktiskt kört på landet och i Halmstad, men även det har i år inte blivit av.
Har insett att det kör omkring så många idioter på vägarna att det har gått så långt att jag är rädd för att åka bil längre sträckor. Att åka alla mil till Halmstad – i regn..eller till Växjö i snöstorm är som att släppa in någon i en ormgrop fast de är livrädda för ormar.
Inser att det blivit för mycket och som sagt, har skämts otroligt mycket de senaste åren.
Kan ju inte bli skjutsad överallt – vill inte bli skjutsad överallt. Jag älskar ju innerst inne att köra bil.
Försöker och försöker..sambon säger att vi ska ut och köra… bla bla…
I veckan läste jag denna artikel :
Helt plötsligt var jag inte ensam om detta! Det finns dessutom hjälp att få!
Halleluja (fast det känns jobbigt …att behöva ta tag i det, men måste…)
Hej
Såg detta nu och jag är precis som du. LIVRÄDD. Haft körkort i 13 år men senaste 5 har jag kört minimalt och kan ha ångest dagar innan om jag vet jag ska köra. Har du blivit botad? ☺️
Nae =(
Jag är exakt likadan!!! Samma fobi, tog körkort för fyra år sen, knappt kört alls och utvecklat jävligt jobbig fobi! Men nu ska jag ta tag i det och ta några lektioner på körskola, sen hyra bil och köra, köra, köra och den ska vi köpa bil. Måste!!! Vill inte vara beroende av någon annan!!!
Hej! Jag skriver en artikel om just detta, undrar om du kan kontakta mig på [email protected] ?
//malin forsberg
Hittade din blogg när jag googlade på körfobi. Har ungefär samma historia som dig; tog körkort och tyckte att det var superkul att köra bil. Började plugga 6mån efter att jag tog mitt körkort och körde bara nån gång/år eftersom jag inte hade nån bil. Råkade tyvärr bevittna en bilolycka då en ung tjej dog och då var körfobin ett faktum. Skaffade bil när jag var gravid med vår son och har kört i hemstaden sedan dess (han är 2,5år nu) men vågar inte åka iväg på egen hand till en annan stad. Har nu insett att jag inte blir av med detta på egen hand och har kontaktat en körskola som jag träffat 3 gånger och tränat på det jag tycker är obehagligt. För min del är det landsvägskörning och tät stadstrafik. Tyvärr har vi 7 mil till närmaste stora stad, så jag har hittils bara kunnat öva i mindre städer som ligger omkring 3 mil härifrån. Eftersom körläraren inte heller anser att jag måste träna på småstäder så har hon erbjudit sig att låta mig köra till Västerås en lördag, då hon egentligen är ledig. Detta är planerat nästa helg. Får se om det går att få bukt med körfobin, men det känns något bättre än innan jag tog mod till mig och kontaktade körskolan. Ser att ditt inlägg är nästan 1 år gammalt, så jag är lite nyfiken hur det gått för dig? Känns det bättre nu? Några tips att ge?
Hej
Nej inget har hänt… jobbigt. Ska träna i sommar …tror jag…
Hej! Jag skriver en artikel om just detta, undrar om du/ni kan kontakta mig på [email protected] ?
//malin forsberg
Men du. Det där lät inte så roligt. Du måste väl börja ”övningsköra” lite med maken din eller nåt på någon lugn plats. Nog för att det finns galningar men de flesta är ju sansade människor precis som du och jag.
Jag kör, om jag åker själv eller med vänner. Men åker jag med maken så kör han. Han hittar ändå alltid över allt och jag blir stressad och lite nervös när jag veeeet att han planerar sin körning bättre. Om jag åker själv gör det inget om jag kör lite fel. Eller parkerar en bit ifrån. För jag fickparkerar inte. URK! Det är min svettfobi! Jag kan verkligen inte. Kör hellre in i ett parkeringsgarage eller lite längre bort där det är gott om plats. Motion är ju nyttigt.
Kram!