Det jag kommer att berätta nu vet jag inte om alla vet… De i min omgivning vet att jag har haft/har det.
Det hela handlar om vikt.
Om jag nu berättar att jag gått upp 4 kg under sommaren(maj,juni,juli) kommer icke insatta säga :-Men Lotta, du tränar ju så mycket, det är muskler, muskler väger mer än fett, du är inte tjock osv…
Ni som säger så kan … helt enkelt.
Vad handlar nu detta om?
Vintern/våren -91 började jag träna,gick ner mycket i vikt, gick sista terminen på gymnasiet. Mitt i detta blev min älskade mormor dödsjuk – hon fick en elak tumör i hjärnan och tynade bort. I mars dog hon. Jag tog detta mycket hårt och tappa kontrollen. Jag slutade i princip att äta… Utan att säga min vikt i dag så vägde jag mer än 20 kg mindre. Kläderna hängde på min kropp. Efter ett år trodde jag att jag hade allt under kontroll igen. Under dessa 21 år har tvånget, ångesten poppat upp med jämna mellanrum. Jag har insett att jag alltid kommer att ha ätstörningar. Man ser det inte utanpå och känner man mig inte väl kan man inte tro det. Det sitter i min hjärna.
Från att inte äta och det mer gått åt hetsätningshållet. Jag kämpar ständigt med att upprätthålla en balans med kost vs träning. Då mår jag som bäst. När jag var gravid gick jag upp 25 & 30 kg – bara så där. Mådde sådär, men visste att bebisen gick först.
Jag tänker ständigt på mat, samlar på recept, äter med blicken…
Träningen är lite utav det besatta ja… innan var det för balansens skull, nu för att det är superkul.
Det finns ett ord – ortorexi
2007 var året då allt funkade! Jag var nöjd med allt!
Hur är det i dag då? Ja, det är inte så bra när jag tänker efter. Har förträngt hela sommaren och ätit,ätit,ätit.
Ja men på sommaren äter man lite mer och njuter. Jo tjena, jag har fått för mig att man ska trycka i sig på sommaren. Jag har tränat lika mycket, men matintaget har nog varit det tredubbla..
Så nu står jag liksom bakom ruta 1 och har saker att övervinna återigen. Det är jobbigt, men jag har liksom lärt mig att leva med det.
Det jobbigaste i mitt liv just nu är folk som ska truga – som vill att jag äter… För jag kan inte säga nej… och det blir för mycket.
Det är bara så surt att jag låter min kropp förfalla, då jag har en bra träning, som skulle kunna ge ett bättre resultat…
…så alla ni som tror ni vet hur det ska gå till. Tänk till en gång extra innan ni uttrycker något negativt om att jag tex tränar hela tiden mm. Detta gör mig ledsen.
Jag är inte ute efter att vara smal… bara så ni vet…
Man kan alltså vara 40 år …det är inget som unga tjejer lider av bara.
Så hur går jag vidare nu? Hade det varit för 10 år sen hade jag mått apskit. Ja, vardagen kliver ju in på måndag och det är faktiskt välkommet. Jag är en rutinmänniska och rubbas det så rubbas hela min hjärna. Det borde vara en liten bit på väg. Sen får vi se…
Februari-12
Livet i balans
Tack för att du orkade läsa….
Stor kram och tack för att du delade med dig till oss. Det är säkert andra som läser det och känner igen sig – jag t.ex. Kram igen! <3
Tack bejbi! Det värmer… Jag bara kände för att lätta mitt hjärta efter alla dessa år…KRAM
Stor kram och tack för att du delade med dig till oss. Det är säkert andra som läser det och känner igen sig – jag t.ex. Kram igen! <3
Tack bejbi! Det värmer… Jag bara kände för att lätta mitt hjärta efter alla dessa år…KRAM
Just idag är du världens modigaste kvinna i mina ögon! STOR kram från mig!!!!