Jag har ett litet inofficiellt Nyårslöfte som inte har med vikten, träningen mm att göra – men som har med själen att göra… Jag ska se(minst) en film på bio i månaden. Gör jag det skrapar jag i hop 12 filmer på ett år! Det fanns en tid på 90-talet då jag och tjejkompisarna levde för bio! Vi kunde i bland se i alla fall två filmer per vecka(kompisen var Guldmedlem på SF 😉 ).
I alla fall så har det börjat lovande. Drive förra veckan och i går var det dags igen. Filmen var Simon och Ekarna.
Filmen bygger på en roman av Marianne Fredriksson och handlar om Simon, som växer upp i en arbetarfamilj i utkanten av Göteborg under andra världskriget. Simon är väldigt begåvad och mot hans föräldrars gillande söker han sig till de skolor och utbildningar som en arbetarunge normalt inte söker sig till. Där möter han Isak, son till en förmögen judisk bokhandlare som flytt undan förföljelserna i Tyskland. De två pojkarna och deras familjers liv vävs samman samtidigt som kriget rasar i Europa.
Det är en väldigt gripande, men fantastisk film! Vackert foto,mycket musik och mycket bra skådisar – kända och mindre kända. Bill Skarsgård var väl den som egentligen drog mig till filmen, men här finns några som var ännu lite vassare. Barnskådisarna var mycket bra och Helen Sjöholm gjorde en strålande insats.
Till slut kunde man inte hålla sig, det svämmade över och det kom en tår. Man kände sig lite fånig, men det var som en våg sköljde över en. Då var det skönt att höra att stolsgrannen reagerade precis likadant!
En mycket bra och sevärd film som berör!
”Simon & Isak”
Senaste kommentarer