Hanna och hennes grabbar

Första natten med barnen ensam

Som ni vet så ligger jag några dagar efter här inne, men jag försöker komma ifatt. Men jag tror ni förstår varför jag ligger efter så jag känner ingen direkt stress eller press över detta fenomen.

tisdags åkte Jonas till jobbet för första gången på typ två veckor. Eftersom han fått ok att börja senare, fungerade tisdagen helt perfekt. Istället för att åka klockan 17, åkte han iväg vid 20.15. Vi kan alltså äta middag i vanlig tid, barnen får några timmar extra med pappa och vi är båda hemma och har möjlighet att hjälpas åt med läggningen av smågrabbarna. Så när Jonas väl åkte till jobbet, kändes allting så himla bra.

Natten gick bättre än förväntat måste jag säga. Jag låg i soffan och tittade på en gammal serie. Revenge heter den och den är inte direkt bra men den håller mig sysselsatt när jag blir fast i soffan. Liv sov så jag hade händerna fria och passade på att göra allt jag kunde inför läggningen. När hon väl vaknade fick hon mat och sen satt vi kvar en stund till.

Väl i sovrummet bytte jag blöja och till pyjamas på henne och sen ammade jag. Hon somnade ordentligt så jag chansade och lyfte över henne till babynestet. Där sov hon sen nästan fyra timmar! Jag var överlycklig. Gick upp, ammade och hon somnade om igen. Nu sov hon dock bara två timmar men jag har ändå fått tillräckligt med sömn för att klara morgonen tänkte jag.

Visst var det segt att vakna klockan 5 och sen inte kunna somna om, men fördelen var ju att jag hann ge henne mat och byta blöja, jag hann tvätta mitt ansikte och smörja in mig, borsta håret och fixa med min egna frukost utan att smågrabbarna var vakna. Ja för Liv somnade ju om igen efter en ny blöja och lite mat.

Jag satte mig i köket, hatade vad som hänt med vädret. Så fint väder som det varit och så började det kräksnöa igen! Marken var helt vit och jag ville bara gråta. Kommunen var snabb ut och plogade men som alltid hoppar de över vår gata. Jag stod och kikade ut genom fönstret, folket som var uppe så pass tidigt halkade runt på gångbanorna. Ingen promenad idag heller var min enda tanke. Jag hade en tanke om att gå på stan, se vad det finns för kläder till Liv. Kläderna hon har är ju inte för små än, men fastän jag är emot det, vill jag gärna ha en klänning i storlek 56. Anledningen är att vi själva snart ska ha kalas, sen ska vi iväg på kalas. Och samma visa i juni sen, då ska vi ha kalas och vi ska iväg på studentfirande också. Så en fin klänning till dessa tillfällen känner jag hade varit roligt. Kanske till och med blir två klänningar beroende på hur snabbt hon växer.

Hur som helst, det blev ingen promenad. Jag ville inte riskera att halka med barnvagnen. Så jag satt och hatade vädret. Hur det förstörde mina planer, både om att hitta kläder, men också mina planer om promenader för att stärka min kropp och samtidigt minska i vikt.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.