Hanna och hennes grabbar

Kroppshets

Här kommer jag med ännu ett inlägg som jag kanske inte ska komma med, jag vet inte. Jag har ju sagt att denna blogg ska handla om min familj och vår vardag, inte om politiska inställningar och sådana grejer. Ändå har detta lite med mig att göra också så den får väl hamna här i någon form av gråskala.

Idag när jag uppdaterade flödet på Facebook såg jag att det var en kvinna som pratat om klädstorlekar i Nyhetsmorgon. Jag har inte hela storyn framför mig men i förra veckan (tror jag det var) gick åtminstone ett företag ut med att de slutar med större storlekar, åtminstone i butiken. Jag läste kommentarerna och det är visst fler märken som slutar med stora storlekar men som har kvar dem på hemsidan.

Jag är så tudelad när det kommer till sådana här saker! Jag själv är överviktig och drar rätt stora storlekar för tillfället. För att vara ärlig, minst XXL beroende på vilken butik och vilken typ av klädesplagg det handlar om. Nu gör ju graviditeten sitt också såklart, men jag kör med samma kläder som jag gjorde innan jag ens blev gravid så det spelar liksom ingen roll.

Hur som helst, jag är ju enormt tacksam att det finns kläder som jag kan ha, att jag inte behöver gå i för små kläder utan att jag faktiskt typ kan klä upp mig ibland. Visst jag kan aldrig känna mig snygg för de enda byxorna som passar mig är ett par gravidtights från Intersport. Hur jag än gör så blir dessa aldrig några snyggbyxor. Jag har ett par snyggbyxor som jag köpte i Ullared, men jag har inget att matcha dem med upptill så det blir liksom inte bra hur jag än gör.

När jag var yngre och var överviktig gick jag i princip alltid i mjukisbyxor och hoodie. Det fanns ju inget som passade. Skulle jag ut så tog jag ett par leggins och någon klänning som typ passade mig. Det fanns liksom inte så mycket att välja på. Och så tittar jag på min syster exempelvis. Hon kan köpa vilka byxor och vilka överdelar hon vill. Klänningar, kjolar, skjortor, blusar och tröjor. Vad som helst. Hon är smal över hela kroppen och inga meloner till bröst. Jag skulle väl lägga henne i facket ”normal” kroppsbyggnad.

När jag gick ner massor i vikt så kunde jag också ha en hel del andra typer av kläder. Jag gick från storlek XL till M i vissa kläder och L i vissa. Jag behövde till exempel köpa större storlek i blusar och skjortor eftersom de annars spände för mycket över min byst. Jag har alltid haft stor byst. Så även om jag går ner har jag ju problem att hitta kläder som ändå sitter bra. Men jag hittar absolut mer kläder än jag gör nu.

Jag köper inte jätteofta nya kläder till mig själv. Det finns ingen mening känner jag. Jag har massor av kläder som jag nu inte kan använda men som jag hoppas att jag kan använda när graviditeten är över och jag förhoppningsvis går ner i vikt. Jag tänker absolut inte hetsa mig själv, det finns det ingen mening med, men jag vill gå ner i vikt för att orka leka med mina barn, orka hantera livet i vardagen och så vidare. Som jag väger nu är inte normalt, inte någonstans. Och jag skäms för hur jag ser ut.

Även när jag inte är gravid skulle jag inte orka ta en speciellt lång promenad idag. Min kropp säger ifrån. Detta vill jag komma förbi. Jag vill kunna börja varje dag under min föräldraledighet med en promenad. Gärna 6-7 km varje gång. Det blir det ungefär om jag går med barnen till förskolan och sen tar en annan väg hem. Men detta kommer jag berätta mer om när jag väl är där, när Skruttan anlänt och jag kan börja fokusera på mitt fysiska mående igen.

Men åter till hetsen. Jag är som sagt inte bekväm i mig själv och det är många som sitter i samma sits som jag. Jag har sen tidigt tonår alltid varit lite överviktig, och ibland väldigt mycket överviktig. Samtidigt har jag alltid tränat på ett eller annat vis. När jag var yngre spelade jag fotboll, i tidig tonår började jag träna på gymmet och lite då och då har jag börjat med simning och vattengympa. Jag har alltid gjort något för att förbättra min hälsa helt enkelt. Jag har kanske inte promenerat varje dag eller varit på gymmet och så vidare, men jag har ett par dagar i veckan hållit igång ordentligt.

Men hur jag än gör så har jag gått upp i vikt av mina graviditeter. Och sen inte kunnat gå ner ordentligt. Jag tror det är fel på min ämnesomsättning och jag behöver nog ta lite prover längre fram för att se vad det är som spökar. Men det tar vi då.

Nu till denna hets som är i media och överallt. Du ska inte vara för tjock enligt vården, det är inte bra för dig. Det kan nog de allra flesta hålla med om, men det många inte vet är att vi är många (ja jag räknar med mig själv nu) som faktiskt försöker gå ner i vikt, hålla sunda vanor och allt vad det innebär, men vi kan ändå inte tappa vikt. Ibland kan vi till och med öka trots våra ansträngningar både vad gäller motion och kost.

Modeindustrin gör inte saken bättre när storlekarna försvinner, eller som i vissa butiker – de har kvar alla storlekar men de minskar storleken. Vissa butikers XL är snarare en M i andra.

Jag tycker det är bra att det finns kläder i alla storlekar, men ska alla storlekar alltid finnas? Jag själv behöver som sagt ganska stor storlek, men samtidigt blir jag ärligt talat tveksam. Jag köpte kläder på ett ställe tidigare men jag klarade inte av det mer. Ägaren, som själv stod modell för en hel del kläder var så stolt över att hon kan vara snygg i stora kläder. Hon la fram det som att ”vi behöver inte gå ner i vikt, titta vad jag har hittat”. Den inställningen känner jag kan vara fel. För hur vi än ser på saken, är du för överviktig så är det inte bra för hälsan. Vi kan inte ljuga om den saken. Att vara överviktig leder till problem man möjligtvis inte haft om man varit ”normalviktig”. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar bland annat ökar i dessa grupper. Men sen har vi den delen inom mig som påminner mig om att jag har ju svårt att gå ner i vikt.

Efter Mikaels födelse började jag träna igen. Jag var ute och gick, körde spinning på gymmet och även styrkepass. Jag var där minst tre gånger i veckan, åt inte dåligt utan balanserat. Men hände det något? Nej. Jag stod stilla eller ökade i vikt. Och det är det här som gör att jag blir tveksam. Till att börja med, har min ämnesomsättning fått en smäll efter graviditeterna? Är det så att min sköldkörtel kommit i obalans eller vad handlar det om? Och det är det som får mig att tänka att jo vi behöver kanske ett utbud av kläder i fler storlekar, men man måste samtidigt tänka på att ta tag i problemet. Har man ett problem som är svårlöst, ja men då får man ta hjälp från sjukvården.

Jag tror alla kan förbättra sin hälsa. Alla kanske inte kan gå ner i vikt, men jag tror att om man äter ”rätt” så kan man ändå ha en kropp som fungerar. Jag vet exempelvis att även när jag är överviktig så mår jag så mycket bättre när jag tränar. Det gör att jag blir lycklig och glad.

Jag förstår denna hets som är i samhället, du måste gå ner i vikt. Men kan man inte så går det inte. Man tar hjälp och så vidare och så vidare. Men fler i samhället måste börja inse att det handlar inte bara om intag och träning. Det kan vara mer runt omkring. Detta gäller även sjukvården. Hur våra kroppar fungerar och att alla inte är likadana. Vi ska inte acceptera att människor idag väger mer och mer, vi måste lite stanna upp och försöka förstå varför det blir så. Och jag säger som många andra – vi människor rör på oss för lite. Jag pratar inte bara om att man inte går till gymmet eller går ut på promenader och liknande. På våra arbetsplatser skickar vi numera meddelanden till varandra, istället för att gå till kollegans kontor för att ställa frågan. Vi kan beställa mat för hemkörning, både skräpmat men också olika matkassar. Vissa mataffärer erbjuder att handla online. Då packar de ihop allt och sen blir det levererat utanför butiken, ja då har vi inte gått de där stegen som är från bilen till vagnen och sen allt inne i butiken och ut igen. Det är ingen motion men det är rörelse. Även den typen av rörelse måste man räkna med i sin dagliga rörelse. Det är inte mycket men det är något. Om vi minskar rörelsen för dessa saker, hur lätt är det inte att minska rörelsen i andra sammanhang?

Jag vet att det här är ett stort ämne och det finns så fruktansvärt många nyanser. Men i grund och botten tror jag att alla måste inse att övervikt inte är bra rent hälsomässigt. Sen om man inte bryr sig utan att man vill vara den man är, absolut det är upp till var och en. Men jag tycker samtidigt då att man inte ska förvänta sig att allt finns för dessa människor. Om man ska göra om hel samhället så att vi ska acceptera rejäl överviktig, ja då är det som att vi accepterar att det är ok, när vi egentligen vet att så är inte fallet. Man kan förändra sin kropp och vikt, det gäller att hitta det som passar för just en själv. Vi är inte stöpta i samma form så alla kan inte göra likadant, men genom att försöka finna rätt sätt så gör man ett ärligt försök.

Jag vill gå ner i vikt och jag kommer göra allt jag kan när jag väl kan fokusera på min egna vikt. Och lyckas jag inte kommer jag ta hjälp. Detta gör jag både för min skulle men även för mina barn. Jag vill orka leka med dem, orka lyfta dem och göra saker. Jag vill inte bli hindrad från aktiviteter på grund av min vikt, jag vill finnas där för mina barn länge!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.