Nu har jag en fråga. Jag har funderat på detta ett tag och jag vet att detta delar föräldrar i två läger. Men hur tänker ni med barn som utmanar sig själva, testar på saker och faktiskt slår sig?
Jag läste igår på Instagram att Mariette och hennes familj har fått kritik igen. Om ni inte vet om detta så gå inpå deras Instagram och se vad folk skriver till dem. Det är hemskt! De har flera gånger blivit anmälda till socialen för att de inte tar hand om sina barn, eller för att barnen är med bakom kulisserna när Mariette ska uppträda. Enligt mig så gör ju Mariette och hennes fru helt rätt – Mariette har ett arbete där hon faktiskt kan ha med barnen en tid innan allt drar igång, varför ska de inte få följa med och uppleva allt detta spännande? Det har ju även Pernilla Wahlgren berättat om. När hon jobbade så var barnen med i logen och de tyckte det var jättespännande.
I denna vända så handlar det om att sonen Dante har fått dansa måndagsdansen på soffbordet. Jag följer inte Mariette så jag har inte sett inlägget men jag får upp henne i mitt flöde ibland. Och det jag fick upp var att hon förklarade varför Dante dansade på bordet. De lät honom göra det för att, under kontrollerade former, utmana sig själv. Men folk hade rasat. Det var ju katastrof att han fick dansa på bordet, tänk om han ramlar ner och slår sig! För det första så är ett soffbord typ 30-45 cm högt om jag inte missminner mig, kanske något högre. Det är inte så att om man ramlar från den höjden så dör man, inte ens ett litet barn gör det. Skulle väl i så fall vara om man ramlar väldigt olyckligt och slår i huvudet i något som ligger på golvet, men då är det fortfarande inte höjden som gör det. För det andra så är det roligt! Dante får testa att vara högre upp och behöver inte bli rädd. Varför ska vi redan från småbarnsåldern lära våra barn att höjd är farligt? Det är skillnad på höjd och höjd.
Det här har fått mig att fundera en hel del på barnuppfostran. Överallt i de sociala medierna får vi tips och trix till att klara vardagen. Många lägger upp roliga bilder och filmer där deras barn gör saker, ibland helt galna saker, ibland bara roligt. Jag har till exempel fått lära mig att lite blåmärken skadar inte. Så länge du känner igen ditt barns beteende. Sköterskan på BHV blir glad när jag kommer in med barnen på sommaren och deras ben är fulla av blåmärken eller skrapsår. Då ler hon mot mig och är tacksam för att vi är ute med barnen så de får känna av allt det stora härliga här i livet. Det är inte farligt att barn ramlar och slår sig ibland, de tar lärdom av det också. Jag vet inte hur många gånger Mikael exempelvis har försökt klättra upp helt avigt i soffan. Men nu har han kommit på hur han ska göra för att klättra upp just så avigt, det tog ett par gånger men han är så nöjd nu och han kan själv. Varför ska jag komma i vägen och störa hans upptäckariver?
Varför är folk idag rädda för att deras barn ska dö bara de skadar sig lite? För det är så det känns. Jag har sett folk i andra länder som ställer sina barn på en snowboard när de bara är något år gammalt. Jag skulle aldrig göra det för jag kan inte åka snowboard men jag blir samtidigt lite avundsjuk. Tänk om vi hade varit en familj som åkte skidor eller snowboard! Vad roligt att få se mitt barn lära sig. Jag vet inte om jag haft tålamodet att börja så tidigt men ni förstår nog hur jag menar. Men varför tog jag upp detta? Jo för att även i det kommentarsfältet gnällde folk på att de kunde utsätta barnen för denna fara. Well, de åker inte i någon backe det första de gör, barnet har en stång som är monterad på brädan som de håller sig i. Barnet är påklätt och lär inte frysa heller. Men vad lär sig barnet egentligen? Jo framför allt balans! Den ungen har mer balanssinne än mina barn har. Lär sig kontrollera sin kropp på ett helt annat sätt än vad andra barn gör. Barnet får ha kul och vara delaktig i det som familjen älskar. Det kommer inte komma ihåg de första åren på brädan, men det kommer ändå vara härliga minnen för familjen och något de kan dela med barnet senare.
Idag känns det som att barn får inte slå sig, de får inte utmanas och de ska helst inte göra något som inte stämmer in på deras ålder. Jag tycker detta är så fel! Barn måste få slå sig för det är då de lär sig vad som är farligt. Nu pratar vi inte om att vi bara ska släppa dem och sen är det färdigt, men under lek och bus kan man slå sig. De måste få utmanas för att lära sig mer om sig själva. Vad de klarar av och inte klarar av. Kanske klarar de inte detta just nu men med lite träning eller med ålder så kommer det nog.
Det skrivs ju nu om hur barn inte utvecklas motoriskt. För mycket stillasittande är en orsak. Gör föräldrar inte saker med sina barn längre? Jag vet att jag kan vara slö nu och bara sitta, så är det ibland. Men som häromdagen var grabbarna ute med sin pappa i över en timme och grävde i snön, åkte kana och hade jättemysigt. De utvecklas av allt! Nu längtar jag dock till våren och sommaren så man kan vara ute flera timmar i sträck, ta en picknick i trädgården, bada och njuta.
Vad tycker ni? Ska vi vira in våra barn i bubbelplast så de aldrig slår sig, eller ska de få lära sig ”den hårda vägen” som man sa förr? Nu menar jag alltså lite blåmärken och skrapsår för att man ramlar utomhus eller att man ramlar ner från en pall eller liknande. Helt under kontrollerade former där vi vuxna alltid är med och stöttar.
