Måste ju berätta att jag har varit och sagt hej till Skruttan igen. Eftersom jag är överviktig får jag gå på extra ultraljud. Det är ju för att se så bebis växer som den ska. Det är svårt att mäta min mage eftersom det är en del fett som gör att jag ser större ut om magen än vad den är gravid.
Eftersom jag är knäpp och inte kan tänka alls, fick jag åka själv denna gång. Jonas jobbade inte men han hade jobbat natten fram till dagen så han sov ju när vi hade fått tiden. Blir så trött på mig själv när jag tänker rätt fastän det blir fel. Jag gick på att han var ledig, men tänkte inte alls på att han sov på förmiddagen.
Hur som helst, det första jag gjorde var att ta mig till dagkirurgin. Där finns ju narkosläkarna. När man är så pass överviktig som jag, har man ett planeringsmöte även med narkosen. Under det här mötet fick jag information kring epidural och hur vi ska gå till väga. Man vill helst inte söva gravida, och ännu mindre överviktiga personer då det finns en hel del risker som ökar. Så man får träffa en narkosläkare för bedömning. Hur är min rygg? Mycket fett eller är det synligt lätt att sätta en epidural? Jag har inte mycket fett på ryggen, mitt sitter runt mage, höfter och lår. Så den delen är inte svår. Men sen kommer nästa problem – att krumma ryggen. Ni som varit på förlossning vet hur det är, man vill sära så mycket som möjligt på kotorna så man kommer in med nålen. Att sitta och göra detta med en stor mage och under värkar är inte det lättaste! Och är du då överviktig kan det vara svårare. Jag som har ännu mer mage och stora lår, har svårt att ”vika” ihop mig. Därför står det nu i min journal att så fort de skriver in mig ska de kontakta narkosen samt sätta två infarter. Allt för att det ska bli så smidigt som möjligt för alla, även för mig.
Vi pratade vidare om lite allt möjligt innan det var dags att gå till ultraljud och säga hej till Skruttan.
Ultraljudet gick bra, nu kunde vi definitivt se att det är en flicka som kommer. Så roligt men så nervöst! Jag har ju ställt in mig på att det skulle vara en pojke för det har det alltid varit innan. Trots att jag köpt rosa kläder och sådär så har det inte blivit rätt känsla. Men det är för jag är nervös. Jag är ju van vid att få pojkar, så hur ska jag göra nu när det kommer en flicka? Självklart kommer allting gå bra, men känslan ni vet.
Hur som helst, hon ligger jättebra till i storlek. Lite större än medianlinjen men hon ligger mellan de linjer hon ska så hon är absolut inte för stor.
Visst ser det ut som att hon blåser en bubbla på bilden? ”Bubblan” är navelsträngen! Hade ingen aning om att den ser ut så på ultarljudet så det var kul att veta.
Jag ska upp på ett ultraljud till om fyra veckor, det är för att jag har graviddiabetes. Då kollar man så hon inte får en riktig tillväxtspurt på slutet. Dessutom kan man då se om hon ligger åt rätt håll. Det gör hon inte nu. För tillfället sitter hon på rumpan och har huvudet upp mellan mina revbensbågar. Jag hoppas innerligt att hon vänder sig självmant, jag har aldrig behövt vända någon av de andra och jag vet inte om jag vill uppleva vändningsförsök.
Har ni behövt vända era bebisar?
