Många har frågat mig om hur vårt familjeliv går ihop. Ibland undrar jag detsamma kan jag säga. Under hösten nu har det varit kaos men vi har fått det att gå ihop sig med lite hjälp från framför allt mina föräldrar.
Så här ser såg det ut under hösten:
Jag var i skolan måndag till onsdag. I början var det 8.15 som gällde och sen slutade jag lite alla möjliga tider. Men det vanligaste var att jag kom hem med bussen vid 17. Efter ungefär halva terminen började vi vid 10.15 de flesta dagarna istället, men självklart blev det 8.15 en del dagar också.
Jonas jobbar 4-skift men han går samma tider hela tiden. Han gör 12 pass varje månad där ett pass är 12 timmar. Så jämna veckor jobbar han tisdag till onsdag och onsdag till torsdag. Sen börjar han på söndagen och går till måndagen. Så ojämna veckor jobbar han måndag till tisdag och sen torsdag till fredag och fredag till lördag. Varje pass är mellan 17.55-06.05. 12 Alla andra dagar är han ledig i veckorna. Och sen rullar schemat så hela tiden; tisdag, onsdag, söndag, måndag, torsdag och fredag.
De dagar jag börjar 8.15 har min mor behövt komma in och vara här tills Jonas kommit hem. De dagarna har jag åkt buss vid 05.55. Ojämna veckor behöver även någon av mina föräldrar hjälpa mig med att köra Lucas till skyttet måndag och torsdag då det tar längre tid att klä på och av smågrabbarna alla ytterkläder och få dom till bilen, än tiden vi faktiskt är iväg.
Ju längre in i terminen vi kommit, desto lättare har det blivit eftersom min mor inte behövt komma in för att jag börjar tidigt. Däremot lärde vi oss ganska snabbt hur mycket vi behövde planera. De dagar Jonas jobbar, behöver vi äta middag senast 16.20 för han måste hinna köra till jobbet. Han åker strax efter klockan 17 så det är inte så mycket tid över dessa dagar. Jonas går nämligen upp vid 15 ungefär. Om jag åker till skolan så är det han som skickar Lucas till skolan. Då är Jonas vaken till 8 minst innan han får sova. Så han sover till 15 för att orka jobba 12 timmar till. Sen ska barnen hämtas innan klockan 16.
Så varje söndag har jag suttit och skrivit kommande veckas matlista. Jag köpte en pappersvariant innan. Jag kan inte visa bild för den är slut men det var ett liggande A4 där alla dagarna stod uppskrivna. Där skrev jag vilka dagar Jonas jobbade och vilka dagar barnen är på förskola. Då hade jag också koll på om någon skulle ha lunch och sådär. De dagar Jonas jobbade skrev jag upp smidigare middagar, typ makaroner/potatis med köttbullar/korv, pulled pork (färdig variant som bara värms i ugnen), kebabkött att värma eller hemmagjord pizza och sådana saker. Detta för att om jag var i skolan och jag inte kom hem med en tidigare buss, då kunde Jonas laga maten själv. De andra dagarna när jag garanterat var hemma blev det lite annan mat – köttgryta med potatis, falukorv i ugn, köttfärssås och så vidare. Inget som tar evig tid att laga men något mer än tråkiga makaroner liksom.
Vi har planerat in vilka dagar vi ska handla och sett till att alla basvaror funnits hemma. Vilka dagar Lucas har aktiviteter och ja allting sådant. Så det har varit mycket planering och mycket fundering. Men det har fungerat jättebra! Värre har det varit nu i mellandagarna när Jonas inte jobbat. Då har det varit brist på intresse vid matlagning och sen har jag glömt bort att även Jonas ska ha lunch varje dag och så vidare. Väldigt krångligt har det varit!
Nästa vecka måste vi verkligen ha koll men sen blir det förhoppningsvis lite lättare. Då är jag hemma och vi kommer ha mer tid. Men det kommer fortfarande krävas enormt mycket planering! Som i fredags, jag behöver komma upp på morgonen för att smågrabbarna ska vara klara för att åka till förskolan när Jonas kommer hem. Han vill ju nämligen gärna gå och lägga sig. Från och med vecka 3 så är det jag som är hemma med barnen. Jonas kommer såklart hjälpa till, det är ju svårt att undvika. Men Lucas ska till skolan fem dagar i veckan, han har sina aktiviteter och sen ska han till sin biologiska pappa varannan helg. Vidare ska smågrabbarna vara på förskolan tisdag-torsdag mellan klockan 9-14 så jag behöver komma iväg med dem dessa dagar. Varannan vecka kan Jonas hjälpa till på olika dagar men jag kommer få göra de flesta dagarna själv, vilket suger. Jag är rädd för hur det ska gå. Jag är så stor och otymplig nu. Börjar bli jobbigt att sitta på golvet och klä på grabbarna och Gabriel har ju en tendens av att vilja springa runt och busa vid påklädning. Det orkar jag inte med nu.
Vidare kommer det åtminstone bli lättare med maten. Det är endast fyra dagar i veckan som smågrabbarna är hemma och äter lunch, samma sak med Jonas, tyvärr är detta inte alltid på samma dagar. Lucas behöver bara lunch varannan helg. Så det är fortfarande en hel del att planera, men det kommer bli lättare tror jag. Eller i alla fall inte lika rörigt med alla grejer.
Det blir spännande sen när Skruttan kommer, hur gör vi då? Då är det fyra barn att hålla koll på. En som ska till skolan, två som ska till förskolan ibland och en som ska vara hemma och mysa med mig. Men det finns ett orosmoln på himlen – vi vet inte hur länge Jonas jobbar 4-skift. De här 6 månaderna som snart har pågått var bara en test. Det ska utvärderas för att se om det var bättre eller sämre än tidigare. Vi diskuterade lite och jag tror att fastän det blir rörigt dessa dagar då Jonas jobbar, så är det ändå bättre än om han skulle jobba 2-skift. Visst skulle han få komma tillbaka till nattskiftet så blir det nog allra bäst. Går han på 2-skift så får jag ju ingen hjälp på morgonen med något av barnen under ena veckan, inte heller får jag hjälp med förskoletiderna. Och när han jobbar eftermiddag så får jag ingen hjälp med hämtning eller med kvällsrutinerna. Visst jag löser det säkert själv, men hur länge ska man orka att ta så stort lass själv? Det blir intensivt det går inte undvika.
Allra bäst hade ju varit om Jonas jobbar dagtid. Alltså vi snackar kontorstid. Men det är inget för honom och det finns inga sådana tjänster och han har inte behörighet till de flesta ändå. Så det är inget som kommer fungera. Jobbar han ständig natt kan det funka, då får han hjälpa mig på morgonen innan han somnar och sen får vi hjälpas åt kvällstid. Men jag tror hellre på att han är borta 12 timmar, 12 gånger på en månad är bäst. Men vad vet jag.
Men det är vårt liv i alla fall, hur har ni det? Jobbar ni skift? Ständiga tider? Hur får ni vardagen att gå ihop?
