Jaha då var vi inne i 2024 nu då. Första januari och snön ligger vit utanför igen. Väldigt märkligt väder denna jul tycker jag allt. Snö i ett par dagar, sen regn och vindar. Sen snö igen. Och sen regn. Man vet ju knappt vad man ska klä på ungarna i detta väder! Vissa dagar har det ju varit uppemot 6 plusgrader och då behöver de ju inte termokläder! Mycket knepigt väder det här.
Hur som helst. Nyårsafton blev ganska bra trots allt. MIkael och Gabriel ville först inte sova efter lunchen. Jag förstår dem. Eller ja, Mikael somnar alltid, men Gabriel är ju i det där stadiet där han vill vara vaken, men det kan bli lite tufft framåt kvällen. Men han klarar av att hålla sig vaken om han inte sover. Då kan han istället nästa dag somna mycket fortare vid lunch. Så vi är i ett varannan dag stadie skulle man kunna säga. Efter närmare en timme somnade båda grabbarna och jag visste att nu blir dagen inte som vanligt. Men egentligen gör det ju ingenting, vi är ju lediga allesammans.
När Jonas la barnen första gången, vid 12 ungefär, startade jag upp mitt Nintendo Switch. Det har inte varit igång på ett par månader och jag tyckte vi kunde spela MarioKart denna afton. Vi hade massor av nya banor som vi inte testat. Men jag sa också dagen innan att vi kan ju spela Super Mario World, vilket är mitt favoritspel typ, eller i alla fall ett av dem. För er som inte vet, spelet släpptes till Supernintendo och man ska rädda Yoshi och hans vänner. Det finns 7 världar och då 7 slott. Finns en del spökhus på vägen och även minibossar. Dessutom finns en stjärnvärld och en specialvärld. Vi har klarat allting tidigare, flera gånger. Första gången vi spelade det satt vi i lägenheten och körde det på Supernintendo Classic. Så roligt! Man får sådana minnen för detta är ju ett spel jag spelat från och till i 20 år!
Vi började som sagt runt 12, Jonas sprang lite fram och tillbaka vilket inte gör något eftersom man spelar en bana var. Vi började såklart på en ny save, vad är meningen annars? Första världen gör man snabbt, i andra världen introduceras banorna som har fler utgångar. Och det är ju utgångarna vi letar efter då det är antalet utgångar som visar om man klarat spelet eller inte. Så Jonas tar ett spår och jag tar ett annat. Vi klarar bana för bana och vips är i i värld nummer tre. Det är ganska komiskt att jag, trots att jag påstår att jag älskar spelet, vid varenda bana säger nej den här tycker jag inte om! Men det är ju en hatkärlek till vissa banor. Man minns att man hade svårt för det eller det momentet och sådär. Jag gillar de flesta banorna faktiskt.
Vi lät barnen sova för att de inte skulle vakna trötta och tjuriga och vi spelade på. Vi hann faktiskt så långt som in i sista världen! Då har vi tagit alla hemliga utgångar på vägen. Vi har inte gått in i stjärnvärlden, och inte heller specialvärlden eftersom den öppnas efter stjärnvärlden. Men vi hann ta nästan alla ordinarie vägar samt genvägar innan vi gick in i Bower’s castle. Här till höger har ni sjunde världen. De små prickarna eller vad man säger, de gula och röda, är banor. Sen ser man ett spökhus, samt en miniboss. Minibossen håller till i borgen som är till höger, uppanför en stor röd prick. Mario i detta fall står på det sjunde slottet och efter det är det dags för Bowser’s castle.
Ni ser även två rör till vänster och två rör längst ner. Och en gul prick mellan varje rörpar. Detta är en genväg. Den uppe till vänster är en i värld tre och den i botten är värld sex. Anledningen till att det är olika färger på banorna, röd eller gul, är att de röda har mer än en utgång. Så den stora röda har två utgångar – en som leder till spökslottet och en som leder upp till borgen. Borgen har en utgång, det är att ha ihjäl minibossen. Då kommer vi till den sista delen av Bowser’s castle och behöver inte göra hela, om vi inte vill. Spökhuset hade också två utgångar, vilket de flesta spökhusen har, men inte alla. I detta fall leder den rätta utgången till den gula pricken till vänster. Den hemliga, som också är en genväg eftersom man kan hoppa över två banor, leder till det sjunde slottet. Men till vänster om slottet har vi ju en liten röd bana. Den har också två utgångar. Den andra utgången leder till den sista stjärnan. Men vi hann som sagt inte allting. Jonas skulle påbörja det sjunde slottet medan jag skulle gjort den lilla röda banan. Det sista sen var att göra borgen, sen hade vi varit klara med själva grundspelet.
Vi tog upp grabbarna till slut i alla fall och vi började nästan direkt med maten. Klockan var redan 16 och vi tänkte äta vid 17. Lucas kom strax innan klockan 17 med mormor. Nu försökte jag vara pedagogisk. Bad honom titta på matlistan jag skrivit för denna nya vecka. Frågade honom sen vilka dagar det ser ut som att vi kommer äta ketchup. Ingen svarade han. Jag sa att vi kanske har ketchup en dag, jag vet inte än. Men ser du hur ofta vi äter ketchup fortsatte jag. Han fattade den delen. Det jag ville få fram med detta var att visa att vi äter nästan aldrig ketchup, så när han vrålar om att ketchupen nästan är slut och han inte kan ta det som är på bottnen, ja då får han själv se nu hur sällan vi äter ketchup. Vi äter kanske det en gång varannan vecka. Om han då äter ketchup 5-7 dagar i veckan, hur många öppnade flaskor med ketchup kommer det stå i kylen för att han inte vill ta det sista ur ketchupflaskan? Kan tillägga att det sista i flaskan räcker oftast både till mig, Gabriel och Mikael, så det är ingen liten klick vi pratar om. Jag vet inte om han förstod vad jag försökte berätta, men nu försökte jag förklara det genom att visa hur mycket ketchup han äter kontra alla andra och varför vi inte kan öppna nya flaskor hela tiden utan att använda upp det sista.
Dagens middag blev potatisgratäng, stekt fläskytterfilé och bearnaisesås. Smörstekte sparris också. Jag gjorde en sallad med gurka, tomat, rödlök och fetaost till med. Vi skulle haft vitlöksbröd också men som alltid glömde jag att lägga in dem i ugnen. Barnen mumsade på och Lucas åt sina nuggets. Det blev en lugn middag helt enkelt. Efteråt fick smågrabbarna leka lite och Lucas satte sig vid spelet. Vi slappade och jag önskade jag kunde lägga mig och sova. Strax innan klockan 19 åt vi tårta. Det fick bli vår efterrätt. Vi orkade som sagt inte engagera oss. Har ju inte haft någon lust att fira nyår alls detta år. Men en tårta fick det bli och den var god. Grabbarna älskade att äta tårta och var så lyckliga.
Framåt klockan 20 började vi göra iordning grabbarna. Jag började byta blöja och sätta på pyjamas på Mikael i soffan. Gav tandborsten till Jonas så fixade han det medan jag började med Gabriel. Jonas tog med sig Mikael upp till sängen och när filmen på tv:n var slut, gick Gabriel upp självmant. Det är så roligt och se hur han vet vad det är som händer. Han blev inte arg när jag stängde av tv:n, han accepterade det helt enkelt.
Lucas och jag började spela Railway empire 2 då man kan spela det i multiplayer. Jag vet egentligen inte hur mycket Lucas tillför, jag hör honom bara vara irriterad inne på sitt rum. Han har lite svårt att bygga järnvägarna så de blir bra och sådär. Det är lite svårt ibland, men han bygger åtminstone och försöker. Vi spelade till strax efter klockan 22 när vi ansåg att nu ska vi köra MarioKart. Jonas som satt nere och spelade, kom upp och matchen kunde starta.
Jonas är typ grym på MarioKart, men jag är inte så dålig jag heller om jag ska vara ärlig. Lucas lär sig aldrig att tänka om. VI spelar bana efter bana och efter 8 banor (två serier), orkade jag inte mer. Jag ville absolut spela mer, men Lucas sitter och tjatar hela tiden. Han kan seriöst inte vara tyst. Han kommenterar att han inte ser banan, varför ligger det så mycket bananskal ute och varför åker det runt gröna skal och så vidare. Det är ju en del av spelet så man får ju bara gilla läget, men han måste verkligen kommentera det. Så jag blir så trött i huvudet av musiken från spelet och hans tugg. När jag sagt till honom tre gånger orkade jag inte mer. Jag gick ut i köket och gjorde toast för jag var vrålhungrig. Jag hörde hur Lucas kommenterade allting fortsättningsvis och höll på att få spader. Jonas försökte istället förklara och förklara men Lucas lyssnar inte. För er som inte spelat, man kastar grejer efter andra för att komma först i mål på racet. Nästan alla grejer man får, åker framåt i mitten, om det är något som rör sig vill säga. Lucas håller sig alltid i mitten och blir därför träffad av precis allt. Istället för att hålla sig till sidorna, så som vi lärt oss att man ska göra, ska han envisas med att ligga kvar i mitten. Och här kommer Lucas problem. Han vill ligga i mitten, för han orkar inte lära sig att bli bättre på spelet. Han blir ju både snabbare och smidigare om han håller sig till sidorna, men det vill han inte lyssna på. Mitten är det ju lättare att köra i, så därför måste han ju göra det, istället för att lära sig att bli bättre i spelet.
Hur som helst, de spelade de sista 8 banorna innan Lucas satte sig och åt glass. Det var hans efterrätt. Då var klockan strax efter 23.30. Det hade smällt på lite här och där ett tag utanför. Jonas och jag körde en serie MarioKart och sen började vi röra oss neråt för att gå ut på trottoaren. Man ser bäst därifrån när vi står vid huset. Det small raketer från alla håll, upp för backen, bortåt torget, åt andra hållet mot kvarndammen och från parkeringar lite överallt. Det small på bra helt enkelt. Varenda gång det gick förbi ett gäng med ungdomar blev jag på min vakt. Förra året var det ett gäng som gick och la smällare i soptunnorna hela vägen till stan. Och i år har folk hållit i raketer från bilar och sådär, så jag gillar inte när folk kommer för man vet inte vad det är för typer. Jag har blivit så skeptisk till allt folk ute!
Lucas ville fortsätta spela när vi väl kom in men både Jonas och jag svarade med att tar du grabbarna då när de vaknar vid 5-6? Han bara stirrade på oss. Vi sa att de vaknar alltid vid den tiden så vi måste sova för att orka med en tidig morgon nu. Så vi gick och la oss allihopa och fastän det kändes som jag inte skulle somna, tog det inte så lång tid.
Klockan var inte 5 när Mikael vakande, den var 02.45. Han vägrade somna om så till slut gick Jonas ner med honom till soffan. De tittade på stadens hjältar och Jonas försökte få honom att somna om. Först klockan 7 hade Mikael somnat om och Jonas en stund efter det. Jag somnade om först klockan 5 och vaknade vid 8. Då frågade jag Jonas hur han ville göra, samtidigt som Gabriel vaknade. Så Gabriel följde med mig ner, Jonas lyfte upp Mikael som somnade i sin säng och sen la han sig.
Mikael har inte haft några vakennätter sen jag hade min sista tenta innan jul, och så blir det så här när vi väl varit uppe sent. Slår aldrig fel. Men han somnade om och Gabriel fick frukost. Jag tog min järntablett och har fortfarande inte ätit något. Ska strax sätta igång med min frukost. Klockan är nu lite drygt 9.30 och Mikael har vaknat. Han sitter i soffan och tittar på assistansbilar med Gabriel. Jonas la sig en stund igen. Jag ska strax väcka Lucas.
VI kommer nog inte få speciellt mycket gjort idag. Det ska snöa i princip hela dagen och blåsa rejält så vi kommer inte vara ute. Inte mer än den stunden det tar att hämta pizza såklart, för det måste man ju äta idag!
Nej det blir nog en hemmadag, får se om vi kan göra något eller om grabbarna kommer vara galet trötta. Vi ska byta sängkläder i alla fall. det gör vi alltid den 1 varje månad. Jag försöker även byta den 14:e om inte grabbarna pinkat igenom såklart och det behövdes byta. Orkar jag så kanske jag fixar något mer uppe. Men med tanke på sömnbristen lär jag ligga i soffan snart. Måste börja plugga också, om en vecka har jag tenta och jag kan faktiskt ingenting om den. Föreläsningarna den baseras på missade jag ganska många av då jag var sjuk den veckan. Så jag ska gå igenom en hel del föreläsningsmaterial. Men det kommer nog gå bra ändå. Tänk, nästa vecka är sista veckan i plugget! Sen ska jag vara hemma och invänta bebis. Jag ska vara helt ärlig, det ska bli skönt att vara hemma. Det börjar bli tungt och jag är så trött om dagarna. Kan behöva var hemma och ta det så lugnt jag bara kan.
Årets första inlägg är skrivet. Jag undrar hur många det kommer bli under året. Det finns ju en hel del att berätta om, både bebisen, livet som förälder till fyra barn och vårt hus. Jag har ju mitt projekt som ska vara klar innan Skruttan kommer – övervåningen. Dock ingen renovering men vi måste plocka iordning så hon får ett rum framöver. Vad gör man om dagarna med fyra barn? Någon som vet? Jag har ingen aning. Hur ska jag klara av att lämna kidsen på förskolan nu framöver? Det blir många utmaningar helt enkelt.
Det enda jag vet är att 2024 kommer vara spännande. En ny bebis, nya rutiner, ny skola för Lucas (högstadiet) och vi får se vad som händer med Jonas arbetstider. Blir det fortsättningsvis 4-skift eller blir det tillbaka till 2-skift eller natt? Vad som än händer vill jag passa på att önska er alla ett gott nytt år från familjen Holmgran
