Hanna och hennes grabbar

Julafton

Så kom dagen – julafton. Jag längtar varje år och jag tycker det är så roligt nu när barnen är små. Att få bygga traditioner med dem och se dem få uppleva samma glädje en annan fick varje jul. Visst just nu är de för små för att minnas allt man gör och sådär, men jag vill ändå göra det varje jul, även om de inte kommer minnas det. Den biten är kanske mer för mig själv än för barnen.

Ni som följt mig ett tag vet att jag har Lucas här hemma med sina NPF-diagnoser. Han uppskattar ingenting. Han vill ha godis och dyra julklappar, punkt. Att vi har en julgran, stakar istället för lampor och gardiner med julmotiv är inget han registrerar eller bryr sig om. Han ser ljuset vi tänder varje middag där vi räknar ner till julafton, men det är i princip allt. 

Han äter ingen julmat eller är ens med när vi firar tillsammans med andra. Han kryper in i sitt rum (om vi är här hemma) eller sitter i ett annat rum när vi är hos någon annan. När vi firade minijul för honom i fredags gick han direkt in och satte sig i ett annat rum, när han fick öppna paket var han med, sen gick han och satte sig i ett annat rum igen och kom fram först när vi fikade. Han försvann en gång till innan vi åkte hem. Det är hemskt att säga men ibland glömmer man att han är med, för han är aldrig aktivt med, förstår ni vad jag menar? Det är hemskt att jag som mamma säger att vi glömmer honom, vi gör ju det inte, men vi tänker inte alltid på att han kanske sitter i ett annat rum. 

Men åter till julafton. Morgonen började med att barnen härjade, som vanligt. De märkte inte ens att det låg paket under granen på övervåningen. Jag har ju alltid velat ha denna gran där men vi hade inget eluttag tidigare. Nu har vi det och det blev så perfekt som jag ville. Det här är från och med nu vår nya tradition – ett gäng julklappar under granen. Vi har gjort det tidigare med Lucas, ja och de två små också, men då har det varit under granen vi har i vardagsrummet. Nu ska vi öppna paket innan vi går ner på morgonen. Här var det inga stora grejer, Mikael fick två paket – ett innehöll två böcker och det andra en liten bil. Gabriel fick också två paket – ett med en bok och ett med köksredskap från IKEA. Han älskar att gå runt och vispa i burkar så nu får han lite redskap istället.

 

 

Vi gick ner och åt frukost innan vi såg finalen på julkalendern. I år var det en riktigt bra julkalender tycker jag. Vi har sett alla avsnitt vilket inte är ofta. Men i år gjorde vi det till ännu en tradition – hela familjen tittar tillsammans och öppnar våra kalendrar. Alla tre grabbarna fick varsin chokladkalender i år, jag hade en lakrits. Jonas ville inte ha någon men har fått smaka av min eftersom det alltid är minst två bitar eller en jättestor.

Sen fick tv:n vara på för smågrabbarna. Vi hade lite att stå i innan våra gäster skulle komma så på julafton var det i princip fritt tittande. Vi behövde dammsuga och moppa golvet i kök och hall. Egentligen inne i vardagsrummet också men det var lite svårare så vi fick hoppa över den delen. Men så länge de har tv:n igång med ett program de gillar, brukar de stanna där. Så det gick smidigt. Vi sköljde av julservisen och dukade fint. Plockade fram byttor och bunkar till godiset lite senare, servetter och städade undan det som inte skulle vara framme. 

Jonas duschade och jag fick nöja mig med en ordentlig tvätt. Jag duschade ju dagen innan så jag kunde inte duscha igen men ville ju fräscha till mig. Sminket på och när gästerna kom stod jag och skalade ägg. 

Syrran och hennes familj var först. Vi ställde in potatisgratängen i ugnen och började steka prinskorv. Mormor och morfar kom. De hade fått allt sitt klart hemma så vi dukade fram mer och mer från kylen. Brödet lades upp, rödbetssalladen togs fram. MIkael skrek av trötthet och hunger men han fick en macka och var så nöjd. 

 

När vi äntligen kunde äta, skickade jag en snap till familjen Fransman och sa sen ”inga telefoner vid bordet”. Oj vad vi åt och mumsade. Gabriel hämtade macka efter macka, men åt såklart av allt det andra också. Mikael var lycklig över maten, han älskar att äta lite av varje tydligen. Fyra av våra gäster drack en nubbe. Vi hämtade mer mat. Inga skålar och karotter tömdes, lite rester kvar av varje sak. Men så gott det var! Jag älskar verkligen julmat – i år hade vi Janssons frestelse (och en liten potatisgratäng till Jonas och Nova), prinskorvar och syrrans hemmagjorda köttbullar. Mormor och morfar hade kokat och griljerat en skinka. I spadet hade de sen även kokat en julkorv och självklart kunde vi doppa om vi ville. Kokta ägg, sylta och rödbetssallad, jag gjorde en grönsallad som uppskattades av åtminstone mormor och syrran, vet inte om det var någon annan som smakade den. Nybakat bröd från Oskars samt vörtbröd. Till det hade vi både ost och skinka, mimosasallad, skagenröra samt grönsaker. Även leverpastej och olika rökta korvar. Det fanns så mycket mat! Vi kör alltid knytkalas så vi tar en del var. Sen ibland testar man något nytt, som i år då vi hade med grönkålssallad. Jag vet ju att det är gott, men har aldrig gjort någon själv, nu har vi testat och det blir nog att vi gör även nästa år. Så gott, krispigt och fräscht!

Morfar och Pierre vill alltid ta en julöl och en nubbe och det får de mer än gärna göra. Jag väljer att inte dricka vid jul, det är för att jag har småbarn. Jonas dricker aldrig alkohol till mat så han hoppade också över. Hugo och Julia som numera får dricka alkohol smakade också på nubbe och öl. Som jag sa innan lunchen – alla får dricka vad de vill, så länge ni inte blir redlösa för då kastar jag ut er. De vet att jag ska det på skämt, men att det fanns ett uns allvar. Det finns småbarn i huset och de ska inte påverkas av att andra dricker alkohol. Jag vet inte hur mina syskonbarn dricker alkohol när de är med sina vänner, men när de är med här med familjen, ja då sitter de alltid och njuter av alkoholen, prövar olika smaker och varianter. Det tycker jag verkligen är roligt! För det är så man ska dricka alkohol. Handen på hjärtat, jag älskar alkohol på ett sätt. På det sättet som är när man dricker ansvarsfullt och njuter av det man smakar. En IPA, stout eller vanlig lager. En cider eller en drink. Men att det samtidigt även passar tillfället. Inte bara dricka för drickandets skull.

Åter till julafton. Alla åt och höll sig städade. Mikael fick sova medan Kalle var på tv. I vanliga fall äter vi lunch vid 11.30 och så sover han till ungefär 14. Men på julafton fick han lägga sig först vid kl 14 så det blev lite knas. Vi satte oss där vi fick plats och sen var det dags för Kalle. Gabriel var väldigt intresserad och satt hos pappa, men somnade till slut i hans famn. Det är inte ofta det händer så det var så mysigt! Jonas tyckte väl det i ungefär fem minuter, sen blev ju Gabriel så tung så det var svårt att hålla emot så han inte skulle ramla. 

 

När tjuren Ferdinand kommer igång brukar jag sluta titta. Jag gick på toa och ut i köket. Satte igång kaffebryggaren och städade av lite. Gick runt och tände lite ljus när det började bli mörkt ute. Så mysigt så! Vi hämtade ner Mikael och snackade lite innan vi satte oss runt granen och skulle dela ut klappar. Jonas fick av mig på morgonen två par kalsonger. Det har nästan blivit som en tradition att jag ger kalsonger. I år var det kalsonger med Coca-cola-loggan. Bara en rolig grej liksom. Sen fick han även ett par lurar han kan ha när han är ute och går med barnvagnen själv. Han har tagit mina gamla Airpods men han gillar inte att ha dom i öronen, de skaver. Så han vill ha stora lurar han sätter över öronen. 

Jag fick ett halsband på morgonen. Sa en gång när vi gick förbi Guld-City (den lokala guldsmedsaffären) att dessa halsband är fina, det önskar jag mig i julklapp! Och han mindes och köpte ett. Så fint! Vid stora granen fick jag fler paket och jag fick lite dåligt samvete. Han köper alltid så mycket eller så dyra saker, men jag är tacksam. I år fick jag en bakform jag ville ha samt nya penslar till mitt smink. Jag älskar ju smink och när KICKS hade ett kit med borstar sa jag att jag ville ha ett sådant. Han kom ihåg och fixade det också. Sen köpte han en kavel vilket jag skrattade åt. Jag har ju en och fattade inte först varför jag fick en till. Tills han sa att jag behövde ju en mindre till bakbordet. Då skrattade jag gott! Jag skulle kavla ut degen till lussebullarna och kunde inte göra det fullt ut eftersom kaveln var för stor för bakbordet…

Barnen fick så mycket fina saker – jag hade köpt två pussel till Gabriel, samt bilar som han kan köra runt med. Mikael fick också bilar samt lite andra leksaker. Mormor och morfar hade köpt ett kök från IKEA. Det satte Jonas och jag mig och skruvade ihop sådär på julafton. Det var knepigt i början innan vi fattade vilka delar vi höll på med, men sen när vi såg vad det var, ja då var det uppenbart hur man skulle göra så det gick ändå fort. Sen var det kanske inte meningen att vi skulle göra det direkt, men ja kommunikationen mellan oss är inte alltid den bästa, det vet vi ju sen tidigare.

Medan vi skruvade ihop köket började syrran och mormor härja i vårt kök. Fixa ostkaka och allt sådant. Ställa fram alla mina bakverk (ischoklad, knäck, snickers, lussekatter, kokostoppar och saffransbollar) tillsammans med alla kakor och allt godis vi köpt. Kakor köper vi i princip aldrig men eftersom vi får hem en smakbox varannan månad får vi lite där. Så det var ett gediget fikabord som dukades upp. 

Min bror och hans sambo kom lagom till fikat så vi fick träffas och umgås en stund också. Sen försvann min syster och hennes familj. De skulle på nytt firande på juldagen och hade lite kvar att pyssla med. Mina föräldrar och min bror stannade lite längre. Vi la barnen och de somnade gott efter allt ståhej och till slut var det bara vi kvar hemma. Vi tittade ett CSI medan jag åt en nattmacka och sen la vi oss. Jag tror jag somnade ganska fort, jag var ju helt slut! 

Med det sagt, hoppas ni hade en fin jul!  

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.