Nu var det dags. Telefonen behövde tömmas. Jag hade drygt 1200 bilder och 150 videos tror jag. Allting är överfört till min externa hårddisk, de bilder jag inte framkallat lyckades jag till slut få framkallade och sen tömde jag allt förutom junimånad.
I mitt huvud bestämde jag när Gabriel föddes att jag skulle framkalla foton. Jag svor ju häromdagen om att det inte går att framkalla bilder idag. Till slut lyckades jag som sagt. Men jag sa till mig själv att var tredje månad ungefär ska jag framkalla bilder och sätta in i album. Denna gång har jag framkallat bilder sen november förra året. Det går med andra ord inte så bra det här med att framkalla var tredje månad. Men nu är det gjort.
Man måste verkligen tömma telefonen ibland. Min var verkligen proppfull. Tror jag hade typ 1GB kvar eller något. Jag älskar att ha foton i telefonen, kul att titta på och sådär, men jag har ju lagt upp nästan allting på facebook. Inte dubbletter och sådär, men mycket av bilderna som jag har tagit, har jag lagt upp på sociala medier. Så jag kan ju faktiskt bara gå in där och kika, vad är problemet liksom? Nöjd med dagens insats i alla fall kan man säga.
Men jag har typ migrän just nu. Haft det större delen av dagen. Detta på grund av sömnbrist. Igår kväll började Mikael skrika strax efter klockan 21. Han slutade inte. Så vi tog med honom ner till soffan och myste och tittade på CSI:Miami. Han var stundom glad och stundom grät han hysteriskt. Han har nog lite separationsångest nu tror jag. Han vill inte ner från famnen men samtidigt vill han vara i famnen och sådär. Han vill inte sova i vår säng men han vill inte sova i sin säng heller. Till slut, strax innan klockan 23, la vi honom igen med en flaska välling. Han somnade. Men redan innan 02 var han igång igen. Och jag kunde efter det inte somna om. Som tur var gjorde Jonas det. Jag somnade om först en timme senare. Och Mikael vaknade igen någon gång runt 4 och vid 5 var det bara att kliva upp. Han vägrade somna om.
Jag tog in honom till sovrummet och vi myste lite. Sen var det bara att gå ner och börja dagen. Inget jag direkt gillade om jag ska vara ärlig för jag var trött. Vi åt frukost och strax innan 8 gick jag upp och hämtade Gabriel som vaknat. Skönt att någon får sovmorgon i alla fall. Mor kom efter 8 och drack kaffe innan sin träning. Lucas ville sova där en natt så då fick han det. Mormor hjälpte mig sen ner med barnen så jag kom ut på en promenad. 45 minuter i fantastiskt väder. Mikael sov nog 30 minuter i alla fall. Precis när vi kom hem var det en traktor som sopade gatan och Mikael vaknade. Så irriterande.
Barnen somnade ändå efter lunch så jag har fått vila huvudet men det har liksom aldrig försvunnit någon huvudvärk. Mikael har ju fortsatt skrika hela dagen i omgångar. Jag fick lägga mig och vila en stund men under dom 50 minuterna jag låg i sängen, hörde jag hans panik fyra gånger. Huvudet sprängdes nästan. Så nu sitter jag här, ska strax lägga mig och huvudet dunkar trots alvedon. Jag hoppas innerligt jag ska få sova inatt och inte vakna alltför mycket, ett dygn till så här och jag knäcks. Det värsta jag vet är att ha huvudvärk. Det tar så enormt på mina krafter att hela tiden gå runt och ha ont i huvudet Jag orkar inte tänka eller något, det bara pulserar. Det är fruktansvärt!
Har ni haft sådana här perioder med era barn? Vad gjorde ni då för att det skulle underlätta?
