Fy fan jag ryser när jag läser överskriften. Jag kan knappt läsa hela artikeln, men gör det ändå. Tjock i halsen, gråt i ögonen. Svag i hjärtat, svårt att andas. Funderingarna är många.. Hur kan man glömma? Vad kände 2 åringen? Var det ingen som såg? Jag våndas och lider med det lilla oskyldiga barnet.…