Störtloppsslalom

Dag två i Sälen hyrde vi snowboard och slalomskidor. Första gången för mina kiddos och det betydde att Petter inte var beredd på att snowboardpjäxorna skulle sitta åt så som de gjorde. Efter två tre åk hade han så fruktansvärt ont i fötterna sa han att han minsann inte kunde åka längre.

Jag blev måttligt nöjd.

Dock löste vi det med att kunna använda hans vanliga stora vinterskor och då spänna fast dem. Sen var det fullt ös. Jag drog han till rulliften och sprang bredvid och skrek HOPPA och SVÄNG.

Fick hämta honom bra många gånger i stängslet och i snöhögar.

Sen fick han för sig att testa knappliften. Ur med ena foten och så hålla i luften i armvecket.

Kom han ens en meter innan han stöp i marken och drogs med liften uppåt.

Där visade jag mig från min bästa mammasida och gapskrattade. Jag skrattade inte lite, nej jag skrattade åt att det såg svinkul ut och att det skedde flera gånger. Han gav inte upp och jag kämpade på bredvid. På mitt sätt…

Olivia satte på sig slalomskidor och körde störtlopp med få svängar i fyra timmar  Uppochned och upponed. Det fanns liksom inget stopp. Hon älskade det.

Så nästa gång blir det skidskola. Varken jag eller Andy kan så kanske kan sätta oss hela familjen i Valles skidskola när vi ändå håller på.

Så kul att se dem testa och ha inställningen att de faktiskt kan och att det inte är så svårt.

Skit samma om det inte är helt rätt. Det är inte alltid viktigt.