Livet runt 40

När man tror på ödet

Sånt här som Egoina skriver om tycker jag är coolt. Det visar att ödet vill att man träffas igen. Får en att fundera på om vad som hade hänt om han dykt upp där på middagen. Hade de verkligen blivit ett par då? Kanske inte.
Ödet ville att de skulle träffas senare, vilket de gjorde och de blev ett par.
Likaså har det varit för mig och Andy. Vi bodde i samma stad under flera år, umgicks runt samma folk, men träffades aldrig (inte vad jag kan komma ihåg iallafall).
En gång jag minns allra mest när jag hörde talas om Andy var när min bästa vän Daniel ringde till mig efter en utekväll och sa att han var på väg till akuten för att hans kompis blivit misshandlad och var medvetslös. Han skulle följa med in och vaka.
Det var Andy. Andy som var medvetslös.
Daniel höll mig varse vad som hände och frågade om jag ville komma och hålla sällskap. Jag sa nej.Daniel kom hem till mig någon dag senare och berättade hela historien vad som hade hänt Andy och hur han mådde nu.
Vi träffades inte efter denna händelse heller. Jag hörde bara talas om honom.
Några år senare var jag rätt nybliven singel (eller ja.. jag hade börjat må bra efter ett fruktansvärt uppbrott) hamnade på inflyttningsfest hos en killkompis i Karlskoga. Min ena tjejkompis som var med ville gå på krogen efter en stund på festen, frågade om jag ville med.
Icke sa jag.. Jag höll på som bäst och invigde huset med min sång dans och fylla.
På krogen träffade min vän, Andy och en annan kompis och hängde med dem. Utan mig.
De bestämde att de skulle festa ihop framöver. I Karlstad.
Jag åkte utomlands en vecka med 2 vänner. Bestämde mig för att nu jäklar skulle jag vara singel. Må gött och bara vara själv. Inte stressa något.
Hade varit hemma en dag från Kreta när min vän ringer och frågar om jag ska med ut. Andy och en kompis till skulle komma och hänga med ut. Absolut sa jag. Drar med mig syster och fler vänner och hamnar på fest, nybränd och lättad över mitt nya beslut om singellivet (hade mått dåligt en lång tid tillbaka så detta var stort för mig).
Träffade Andy (han blev kär direkt tydligen i lille Joi) och försökte para ihop honom med min vän.
Men nog sjutton slutade det med hångel för mig. Direkt på Korianders dansgolv.
Full som alika var jag, men dagen efter pirrade det överallt i hela kroppen och resten är historia.
Har ni några historier där ödet spelat in?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.