När någon varit på en begravning, som inte skulle ha behövt varit än på många många år, ställs ens livs perspektiv lite på kant.
Jag åker idag hem med en tacksamhet i kroppen. Jag vill hem och kramas med barnen och gubben.
Hålla hårt och inte släppa.
Fokusera på bra saker och glömma bort dåliga.
Skita i att det inte är lördag och äta gott.
Kramas och hålla sams.
Pussas lite mer.
Känna tacksamhet att vi är friska och lever.
Och att vi faktiskt älskar varandra och har det jäkligt bra.
