Julen har varit god och trevlig. Dock även stressig och inte många minuters vila.
Min farhåga att min plats skulle få vara i köket större delen av dagen infriades tyvärr och jag hann knappt sitta och äta min kallnande oxfilé.
Nu förstår jag verkligen hur mamma har haft det genom alla år när hon fått fixa allt.
Och nu hade vi ändå ”bara” trerätters. En mkt god sådan måste jag säga.
Asiatisk räksallad med mango, räkor, avokado, koriander och chili till förrätt.
Oxfilé, potatisgratäng och två sallader till varmrätt.
Ris ala Malta till efterrätt.
Allt gott.
Alla nöjda.
Tomten kom även till oss och både Petter och Olivia var nyfikna och inte ett dugg blyga. Petter gav tomten en kram och Olivia gav sina nappar till honom. Stora tjejen.
Barnen fick så mkt fina julklappar, så hälften vore nog.
Julafton slutade här halv 12 då tomten är far till alla barnen var slut på tv.
Olivia hängde in i det sista medan Petter knoppade av vid åtta.
En fin julafton.
Men jag kan ändå känna ett styng av besvikelse.
Jag hade gärna oxå suttit ned fem minuter. Suttit och pratat med familjen eller bara suttit och lekt med barnen en stund. Fått slappna av och inte känna mig stressad över att alla andra ska ha det bra.
Jag satt igår och kände mig ledsen. Jag hann inte prata direkt med någon och ingen verkade sakna det heller. Jag sprang mest fram och tillbaka och var helt uppe i varv.
I förmiddags släppte stressen i bröstet. I förmiddags var jag nedstressad.
Kanske inte helt optimalt.
Men nu är julen över för denna gång och barnen är ju nöjda.
Det är väl huvudsaken?
Nästa år kommenderar du fram lite hjälpande händer, varför inte låta morfar/farfar vara ansvarig för disken, mormor/farmor vara klä-på-barnen-finkläder-ansvarig och svägerskan får ge sig ut med vedkorgarna och hämta ved… He he!!!
Hehe it is a deal
Sådär känner jag med, alltid när vi har kalas hemma då vi är stor släkt och jämt mellan 20-25 pers. Spelar ingen roll hur enkelt man gör det, är ju ändå massor att rodda. I år var vi i karlskoga med Peters släkt och hade ”bara” med oss ost kex och frukt. Ändå kände jag sådär, bara att göra iordning alla kids, packa skötgrejjer, få plats i bile, bli färdig själv… Jag var helt slut när vi kom fram… Gissar att värdparet hade en del att stå i själva…
Ja precis. Det är ofantligt mkt att göra. Saker man inte tänker på om man inte är den som roddar.
Värdparet har huset fullt och häcken full. Pust