Det är så underbart med all respons jag fått på mitt inlägg om ” saker man inte får säga när man får barn”.
Alla som känner igen sig, vill fylla på listan med egna saker och känslan att man inte är ensam om att känna så.
För visst är det uppfriskande och visst är det en lättnad från bröstet, när någon annan bekräftar det man tänker och känner.
Det är så överjävligt skönt att inte längre vara ensam. Att bara ha en vetskap om att så många andra tycker likadant och vågar erkänna det.
Att man tidigare haft en känsla av att man är en dålig mamma, en ovanlig mamma, kanske tillochmed egoistisk och självisk kanske. Och då få någon som bekräftar att de känner likadant, inte idiotförklarar en utan har egna känslor och tankar i samma genre.
Jag älskar er allihop! Och tack för alla kommentarer. Gå in och läs dem om och om igen.
Vi är ju bara människor allihop. Tänk om vi bara kunde erkänna mer för ens partner, vänner, familj och arbetskollegor att ens familjeliv inte består av superlativ hela tiden. Att man ibland vill skiljas från sin gubbe för att han bara är så jävla jobbig, att ungarna verkar ha horn innanför pannbenen och att man bara vill sova och vakna ensam i sovrummet om tre dagar!
Är det så fel?
Att inte längre vara ensam med sina tankar
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.