Livet runt 40

Att vilja gå ned i vikt när man redan är smal

Att säga att man vill gå ned i vikt när man redan är smal är som att svära i kyrkan. Du startar genast ett samtalsämne hos folk, himlande med ögonen och MASSOR av följdfrågor.
”Varför?” ”Men du som redan är så smal” ”Om du vill gå ned i vikt vad behöver jag då göra?”
Jag har alltid kämpat med folks åsikter om att jag är så smal. Att vara smal (för smal) är något som retar folk och som skapar irritationsmoment.
Jag har alltid fått försvara mig för att jag är smal. Om jag inte äter ordentligt och liknande.
Att jag tränade MASSOR och ca 5-6 gånger i veckan var inget som folk reflekterade över. Jag har alltid ätit mängder och har alltid haft svårt att gå upp i vikt.
När folk klagade som mest över att jag var så smal drack jag ren vispgrädde för att jag skulle gå upp i vikt och få folk att sluta klaga. Ingenting hände.
Detta har ju gjort att jag alltid haft dåligt samvete över att vara smal. Det är ju för jävligt.
Till slut accepterade jag att jag var smal av naturen. Men fortfarande inte allmänheten.
När jag gick upp i vikt av sambokilon slutade folk att kommentera. De såg valkar i midjan och det kändes väl skönt.
Sen kom graviditeter och efter förlossningarna rasade jag återigen i vikt och alla gravidkilon och sambokilon föll av.
Nu är vissa kilon tillbaka igen och jag vantrivs jättemycket. Särskilt med magen och röven.
Jag vill så gärna få igång träningen igen och komma i form och tajta till kroppen. Börja äta nyttigare och sluta med socker. För jag inte mår bra.
Men när jag nämner detta för folk möts jag av fnys och suckar. Och att jag får förklara och försöka få dem att förstå varför jag vill gå ned i vikt.
För jag är ju liksom redan smal.
Jovisst, jag må se ut att vara smal, men att inte ha en midja längre och att jag ser ut att vara i 4:e månaden igen det ska jag då bara ta eller?
Jag blir så jäkla ledsen över sådana saker. Att man som smal inte får säga att man vill tajta till sig. Att vilja börja träna och äta nyttigare. Att kanske gå ned 3-4 kilo. Det räcker.
Nej det är bättre att vara lite småmullig, så man slipper ge andra komplex.
Det må låta som ett angenämt problem för många. Att vara smal.
Men att genom hela sin uppväxt få försvara och förklara varför man är smal och be om ursäkt för att man har en snabb ämnesomsättning, det sätter sina spår.
Men nu får det vara bra. Jag vill må bra för min skull. Känna mig sexig och snygg. Må bra när jag sätter på mig kläder.
Utan andras kommentarer och åsikter.
Är det för mycket begärt att folk bara kan säga ” Gud vad bra att du är igång och vill förändra ditt liv.”
Men nu säger jag stopp. 
Pax för att må bra.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Rebecca

    Visst är det märkligt att människor runt omkring ska ha åsikter om saker och ting till höger och vänster?? Att de ska kasta ut ”vill väl”-kommentarer?! Dessutom tycks det vara så att till smala (som är det positiva, det alla vill uppnå) kan man säga nästan vad som helst för de är ju faktiskt smala så då kan det ju aldrig vara diskriminerande att ”hacka” på dem. Suck. Jag är en heffaklump och trots träning 4-5 ggr i veckan och en rätt ok kosthållning så packar jag ändå 100 kg till min 178 cm kropp (i nuläget 109 kg då jag är rätt nybliven morsa!) – jag ser absolut ingen anledning att bli upprörd över att du ”som är smal” vill tighta till dig och bli lite smärtare, snyggare, hälsosammare! Huvudsaken är att man hittar en kropp att själv trivas i. Sedan förändras ju kroppens utseende efter barn också, har jag märkt ;-D Vikten kanske är ungefär densamma men din kropp är ändå typ som en barbapappafigur =oP Jag som aldrig varit särskilt nöjd med min vikt någonsin, kan idag LÄNGTA tillbaka till min pregraviditetsvikt – allt är relativt. Flera runtomkring mig brukar säga:” Men du är ju inte så tjock! Sluta fåna dig!” Sen ser jag ett foto eller min spegelbild och inser att – joho. Sen kanske jag har mina kilo någorlunda välplacerade och jag älskar ju träning och att svettas! Men stor, det är jag.
    Ursäkta uttrycket – jag skiter i om du är smal!!! Träna och försök nå din målvikt om det är vad du behöver! Kör bara!!

    1. MissJoi

      Tack Rebecca för att du peppar och förstår. Så jävla skönt att någon förstår vad man menar. Tänk om fler runtomkring var som du! Huvudsaken är att man trivs med sig själv och mår bra. Sen om man är smal eller tjock är väl skitsamma.

      1. Rebecca

        Jag önskar också ofta att fler var som jag ;o) Skämt åsido, ibland önskar jag definitivt att en del människor hade mute-knapp eller i alla fall ett idiotfilter. Jag har en kompis som är tunn som en tråd med rutor på magen som jobbar på att nå sin pregraviditetsform a´la sjukt tränad handbollsspelare – hon tränar stenhårt och äter som tre fullvuxna karlar! Just för att få PÅ sig kilon. Alla är vi olika, alla vill vi olika. Jag som kan önska att jag hade hennes problem blir ändå inte avundsjuk eller bitter gentemot henne, vad skulle det ge mig?? Vi kan istället hjälpa varandra och träna ihop!
        Eftersom jag har en grymt omotiverad dag i stort så passar jag på att peppa andra! Det vet jag att jag är bra på och tycker om ;oD Stoppa in öronproppar när avundsjukan flödar omkring dig och kör ditt eget race =oD

        1. MissJoi

          Tack igen för pepp. Älskart! Jag är trött på avundsjuka folk känner gentemot varann. Vad sjutton är det för fel på att stötta och peppa och se till att man mår bra tillsammans. Jag förstår din vän att hon vill gå upp i vikt. Det är ett helvete att känna så med. Jag kämpade i så många år att försöka lägga på mig några kilo för att slippa få höra kommentarer om hur otroligt smaaaaal jag var. Vad fan sköt dig själv och sluta få mig få dåligt samvete.
          Punkt 😉

  2. Karin, katterna & killarna

    Jag fattar inte varför folk har så mycket synpunkter på andras utseende. Din kropp är din kropp och din business. Punkt. Självklart är det skillnad om man misstänkte ätstörning, men det är ju liksom en helt annan femma.
    Jag köpte mig ett abonnemang på mammafitness.se för ett par månader sedan, eftersom jag har varit väldigt svag i ryggen och bålen generellt efter graviditeten. Det är typ det bästa jag gjort, så det kan jag varmt rekommendera. Det är både kost och träning. Ingen specialdiet, bara schysst och bra mat. För träningen väljer man om man vill ha pass att köra hemma eller på gym. Kör man hemma behöver man hantlar (typ 300-400 kr på rusta), fitnessboll och yogamatta. Jag kör hemmaträning och är galet mycket starkare och snyggare nu än när jag började. Har kunnat börja shoppa kläder i min egen garderob igen också 😉

    1. MissJoi

      Armen vad kostar det då??? Låter ju hur bra som helst!! Jag e ju sjukt emot att träna hemma men snart gör jag vad som helst för att bli av me mufffinskroppen.
      Härligt att kunna hamstra i sina normala kläder. Grymt jobbat!!

      1. Karin, katterna & killarna

        Tusen kr första månaden, 750 kr/månad efter det. Billigare om man betalar flera månader direkt tror jag. Lätt värt varenda krona. Det är inget hokus pokus alltså, bara bra styrketräningsövningar och schysst mat så i teorin kan man göra det utan mammafitness hjälp, men i praktiken är det enklare att nån säger åt en hur man ska göra 🙂
        Jag gillar verkligen att träna hemma! Ingen tid för att transportera sig nånstans, och eftersom man registrerar sina pass och får feedback så skiter man inte i dem heller (som det kanske kan bli annars med hemmaträning.. :)) Passen är korta och jobbiga = effektiv träning. Nu när ni har trädgård kan du ju träna utomhus dessutom, det är kanonskönt!

  3. Anna - Vitt eller svart

    Jag har reagerat på en del tidningar som uttryckt sig jävligt klantigt om smala, det är väl lika svårt att gå upp i vikt som ner om man har de kroppsliga förutsättningarna. Jag skrev min första insändare till I Form tror jag det var, där jag blev skitförbannad över hur de uttryckte dig över de som är ”för” smala, typ, det är väl bara att äta mer. Nej, precis som du skriver det är det ju inte, För en del kanske men alla har olika ämnesomsättningar osv.
    Nu ligger ju jag på andra sidan om vågen, har alltid varit lite mullig och varit sjukt avis på de naturligt smala men har vuxit ifrån det. Att vara smal innebär ju inte automatiskt att man är mer fit, hälsosam eller lycklig. Nepp, jag paxar också för att må bra.
    Nu när jag gått ner i vikt, för första gången i mitt liv, och egentligen är smal (även om jag har svårt att se det själv) så är det tungt att jag börjat öka igen men jag hoppas ju att jag efter den här graviditeten går ner igen och kommer igång med träning. För att bli mer fit liksom.
    Vi kan väl bli fitta tillsammans? 😉
    Kram

    1. MissJoi

      HAha vi kan bli fitta tillsammans. Absolut ;). Älskar den meningen. Och din insändare hade jag gärna velat läsa. Den hade kanske hjälpt en annan i våndor. Det är som Karin skriver. Varför kan man bara inte få må bra utan att folk stör sig!!
      Kram på sig

  4. jaana

    jag tror det är viktigt att må bra själv. Att äta nyttigt och röra på sig är bra. Även för smala personer. Jag själv har några kilon för mycket, men trivs med det. Jag rör på mig och äter nyttigt, och sedan slarvar jag ibland. Jag mår bra av det. Och träningen ger ju utrymme till att slarva lite med maten… 🙂