Livet runt 40

För ett år sedan åt jag frukost precis som vanligt. Hade 2 dagar kvar till BF. Gick till mamma efter frukost för mina bröder var där.
Sa att jag skulle ringa BB och prata med dem för det var minskade fosterrörelser. Inte hade jag räknat med att föda samma dag!
Vi blev ditskickade omedelbart och efter ett ultraljud konstaterades det att fostervattnet låg en bra bit under normalt. Bebis mådde än så länge bra, men inget kunde riskeras. Andy blev hemskickad efter BB-väskan och på mig sattes det upp en ballong i livmodertappen för att sätta igång värkarbetet.
Sedan gick allt rätt snabbt, jag hann inte ens vara arg på Andy under förlossningsarbetet. Försökte stå emot krystvärkarna och fejka att de inte höll på, för att jag skulle få EDA, men den gick inte hem. Efter ett par krystningar så kom han ut och lades i min svettiga famn.
Och idag fyller han 1 år. Vår solstråle, vår gaphals, vårt matvrak, vårt hjärta.
Tack för att du förgyller vår vardag varje dag och tack för att du lär mig vad trötthet är. Jag har aldrig någonsin varit så här trött i hela mitt liv, inte ens när jag festade 1 vecka i streck i Spanien/Grekland. Så tack för det.
Jag vill även passa på att tacka för min begynnande förkylning och för att du smittat ned din syster.
Så tack för det här året. Nu siktar vi på minst 80 till, kanske tyvärr inte alla tillsammans, but anyhow…
I freaking love you. Till månen och tillbaka och mer än min kropp orkar med ibland.