Då vet man att det är dags att dra

Tänkte jag skulle bjuda på en liten anekdot från mitt tidigare liv. Pre Andy. Pre Barn.
Detta gör jag för din skull Tess, för att du ska må lite bättre i eländet du går igenom.
Jag var 29 år, bodde i en liten etta mitt i Karlstad. Asvarm etta, men det är skitsamma. Var ute på krogen med vänner och var tyvärr rätt fuller och go under fötterna. Drack för att döva smärta (av att ha blivit dumpad ett par månader innan) och för att få lite roligare.
Träffade en kille där som räddade mig från en efterhängsen karl med otroligt lång tunga som ville in i mitt öra (tungan alltså).
Han blev en liten hjälte och japp.. liten var ordet, då han blott var 21, vilket han skanderade stolt att han var, som man gjorde när man var så ung.
Well well. Vi träffades en tid efteråt, kollade på film och han åt mig ur huset. Ty han bodde i kollektiv, studerade på Karlstad Universitet och hade inga pengar.
En kväll kom han och åt upp min matlåda i vanlig ordning och berättade enormt skrattande om en otroligt rolig grej som hänt.
”Oj tänkte jag… här kommer det något roligt.”
” I helgen… då kom vi på den briljanta idén att klä ut oss till ninjor hemma och slåss mot varandra.” sa han och asgarvade. Vi lekte ninjor. Det var svinroligt.
eeehhhh… mina läppar var ett streck.
Men det var inte över där..
”Vill du se kort?!” frågade han stolt.
Finns det kort? Inte nog med att ni klädde ut er till Ninjor vid 21 års ålder och lekte ninjakrig. Ni bad en tredjeperson att ta kort på eländet också, för att ni vill dokumentera detta.
Jo men tackar. Hej vad jag kände mig gammal. Rynkor och ålderspension kom vid hans meningar.
Sen fick han ta sin longbord (japp han körde skateboard dessutom) och rulla hem.