Jag vet inte varför Olivia är inne i att vakna flera ggr per natt nu igen. De första veckorna på dagis är ju gjorda och då brukar det ju lägga sig. Men här fortsätter det bara. Hon sover djupt fram till ca 1-2 på natten och sen börjar hon gråta och ropa efter mig.
Andy går därefter in till henne och lägger sig på en madrass nedanför Olivias säng. Hon somnar om, men vaknar flera ggr fram tills helvaken vid 7.
Fattar inte. Inte nog med att man har Petter som ammar återigen varannan timme nattetid, så ska man inte få sova däremellan för att Olivia är orolig.
Är det någon utvecklingsfas nu ? Och den allt viktigare frågan: När isåfall slutar den?
Imorse när hon kom in till sängen var jag så trött att jag inte kom ihåg vad hon hette. Jag kunde inte säga hennes namn. Jag försökte leta i hjärnan efter namnet, men det tog flera minuter (kändes det som) innan jag ropade Olivia. Herregud, det var riktigt läskigt.
Hann ju bli lite rädd där att det var något allvarligare.
Snart är även Petter 3 månader (onsdag) då ska ju allt vända står det i böcker. De ska sova bättre och äta färre timmar.
Så onsdag it is. Spruta först och sen vänder det ;).
Varför dessa skrik i natten?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Vi var på 2,5 årskontroll förra veckan och då pratade vi om just det där. Har samma problem med både Alice och Axel (mest Alice) i perioder. De sa att från tvåårsåldern börjar de bearbeta dagen med drömmar, behöver ju inte vara mardrömmar alltid, men ilska och frustration och ibland rädsla och sorg för något. Det håller i sig i perioder mellan 2-4 årsåldern. Alice brukar skrika till och gorma lite och somna om själv, gör hon inte det kan det hjälpa att ta upp henne och säga ”nu byter vi blöja” även om det inte behövs och sen lägga igen. Axel behöver mer tröst och brukar sluta i våran säng.
När Emma var liten var det värre, hon kunde skrika o gapa så vi blev vettskrämda, inget hjälpte!! Tillslut fattade vi att hon inte var vaken utan det bästa var att låta henne vara, vi gick dit o kollade henne så hon inte slog sig eller trillade ur sängen, så lugnade hon sig ganska fort, men om vi tog i henne eller försökte krama då tog det hus i helvete, men inte var hon vaken.
Ofta infaller dessa perioder om de håller på att bli sjuka, eller vi har varit iväg på något skoj. Men ibland oxå utan synbar anledning.. Två veckor isträck brukar de hålla på, iblan kortare ibland längre. 6 veckor i sommras var nog rekordet, helt slut var jag då…
Jag har en 4-månaders hemma som har krånglat med sömnen sen han var 3 månader, men jag har ju bara en. Kan tänka mig att det är jättejobbigt när man har två som sover dåligt. Jag försöker intala mig att det snart går över men jag är som en zombi hela dagarna, haha.
Ja nog sjutton blir man en zombie konstant under hela dagen sen! Det är läskigt att man är så borta att man inte ens kommer ihåg sin dotters namn..
Och du Josefine.. nog sjutton räcker det med en som krånglar med sömnen för att man ska bli trött!
Lycka till