Livet runt 40

Och där kom Jante och bet mig i röven

Jag skulle inte ha varit så kaxig igår att det gick så bra att köra bil. Fan oxå.
När vi kom hem hade Olivia en temp på 38.1 och jag beslutade att hon inte skulle få någon Ipren. Very bad choice. Jag och Petter gick och lade oss efter amning vid 23 och det dröjde inte länge förrän Olivia vaknade. Jag försökte söva om henne, men bar till slut in henne till min säng. Hon vände och vred sig och var direkt obekväm.
Vid 2 gick jag och hämtade Ipren och gjorde välling. Efter 30 min sov hon djupt, men då vaknade Petter och var hungrig. Härligt. Sen började han hosta. Ner och hämtade näsdroppar som jag glömt att ge innan vi gick och lade oss. Very bad choice.
När jag fixat allt detta och lade mig till rätta för att sova, ja då började Olivia feberyra. Sparka omkring sig och var direkt obekväm i sin egen kropp. Jag försökte lägga henne bredvid mig för att hon skulle känna närhet, lade henne själv m.m. Inget fungerade.
Vid 5 ja då var Petter hungrig igen och då brukar jag kunna sova eller vila medan han äter, men denna gång hade jag fullt sjå med att hålla borta Olivias sparkar mot hans huvud.
Vid 6 då var hon så gnällig och sur att vi gick ner. Tempade och det hamnade på 38.7. Väldigt hög morgontemp. så denna dag kommer mitt psyke att sättas på prov. Hon har precis fått Ipren och somnat till Spöket Laban.
Mamma kommer som tur är hit en sväng innan jobbet, jag måste till barnavdelningen på CSK med Petter. Återbesök för hans hosta och eventuellt mer adrenalin och jag måste handla.
Så typiskt att detta sker när man är ensam hemma. Riktigt dålig planering.
Så idag kommer jag få häcken full. 2 mammiga barn, en spädis och en sjukling.
Och 1 timmes sömn på det.
Älskar´t

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mia, Lexie och "en till påväg"!!

    Hua… det är detta som jag bävar för alltså!! Att allt självklart ska hända när Classe är borta!! 🙁 Men visst… på något sätt klarar man ju av det på något vis. Men det gäller nog att man tar emot hjälpen både när det behövs och inte behövs för att orka. Tyvärr har jag ju min familj lite för långt bort för den där lilla extra snabba hjälpen… men svärföräldrarna finns ju alltid även om det såklart varit bättre med fler alternativ!!
    jaja.. man ska inte måla fan på väggen utan tänka positivt!!!
    Grymt att du fixat allt så bra ändå tycker jag! Tummen upp!!

    1. Joi

      Ja tack. Man fixar det ändå. För att man måste. Dock är det lite svårt att hinna med ngt annat, men det behöver man ju egentligen inte göra heller.Det viktigaste är ju att få i sig mat varje dag, så man inte går med blodsockerfall konstant.. Icke bra isf.
      Har du inga vänner på nära håll som snabbt kan hjälpa till?