Livet runt 40

Idag kom min förlossningsjournal hem. Jag skrev brev till läkarsekreteraren och bad om att få hem den då jag hade mina aningar om att den blivit bortglömd.
Så nu sitter jag här och har läst igenom den med tårar i ögonen och med en 6 månader och 9 dagar gammal bebis i famnen. Allt slog tillbaka igen med en smäll. Vips var man där igen. Vips kände man nästan värkarna. Vips vips vips.. schvosh.
I förlossningsjournalen kunde jag läsa:
Att mina värkar började ca klockan 20 den 11 december 2010.
Jag hade blodblandade flytningar/slem och det var därför vi kom in.
Jag fick morfin och smärtstillande och det gjorde att jag kunde vila emellanåt.
Då det var en förlängd latensfas pratade de om ev. stimulering av värkarbetet, men p.g.a. att jag var uppe och gick så mycket så behövdes det inte.
13.55 började jag andas lustgas.
15.35 satte de in EDA och i samband med detta gick hjärtslagen ner på bebis och jag fick lägga mig på vänstersida och då hämtade sig fosterdljuden.
17.00 gick fostervattnet. Jag blödde rikligt då, öppen 6 cm och de har även skrivit att jag hade ett livligt barn i magen.
18.58 kände jag att krystvärkarna började.
21.25 var jag trött och de höjde det värkstimulerande droppet.
22.15 föddes Olivia. Navelsträngen lossnade från moderkakan och de tappade mig på urin och satte akupunktur.
Moderkakan kom ut efter massering av mage och förefall hel.
Jag fick 3 poäng av 5 möjliga enligt Bologna Score. Så jag verkade vara godkänd :).

Shit vad blödig jag blev.
Nu ska det här blödiga hjärtat gå och packa väskan för lillsnutt ska sova borta imorgon. Hur fan ska det gå?