Livet med en Tom – om livet med min prins

Ja det var längesedan jag var och åkte skidor, alldeles för längesedan. Kommer ihåg min barndoms vintrar när vi åkte till farmor och farfar i Värmland. Det var där pappa lärde mig åka slalom på mina Elan samma som Stenmark hade ja jag är så gammal, senare skulle en annan idol inspirera till mina skidköp då var det Pernilla Wiberg för hela slanten. Skidor hos farmor och farfar innebar hela dagar i backarna med varmchoklad i termosar och farmors hemmagjorda piroger med köttfärs. Kan forfrarande minnas alla smaker.

Jag kan känna att det är lite tragiskt att min son aldrig hann uppleva det och att både farmor och farfar är borta idag, så istället är det jag som ska ge min son dessa minnen och förmågor. Ja det kan liksom inte bli min sambo som lär Tom åka slalom, han som anser att det är idiotiskt att kasta sig ut för ett stup med två plankbitar på fötterna och två pinnar i händerna.
Jag som älskade slalom har ju fortfarande svårt att göra det en längre tid på grund av mina knän, men lite barnbacke ihop med Tom det skulle jag njuta av.

Just nu längtar jag enormt efter snön och att få åka långa turer längdskidor det är avkopplande underbart och man kan bara vara ute i naturen, tyvärr är vi ju inte bortskämda med att ha så mycket snö här under någon längre tid därför önskar jag mig en resa norr ut.

Ramundberget var ju på Loppis event här om veckan och det verkar ju helt underbart där, kanske skulle det vara mitt nya paradis, det är ju i samma berg som jag var på varje vinter som tonåring när vi åkte med skolan, helt galet en hel vecka i vinterparadiset med sina bästa vänner det var tider det. Vi åkte skidor på dagarna, gick promenader på kvällarna och pratade hela nätterna. Så det finns anledning till att jag längtar dit, då var man ung och åkte alla backar det fanns ingen som var för svår nu skulle det nog ta mig en helvecka att uppbåda modet att åka ens hälften, men åka skulle jag.

Ramundberget kan man tro är ett ställe för ungdomar efter vad jag berättat, men så är det inte istället är det ett genuint ställe där barnen har en mycket speciell plats Mickelinas värld och Lillramis. Ställen för lek, bus och skidor. Mickelina är en fjällräv som får barnen att roa sig. Tom träffade henne under pannkaksbuffén på Caféopera förra året och dansade tillsamman med henne under discot. Annars är mat något som är stort fokus på och är det något som man får härlig aptit av så är det just heldagar ute i naturen.

Så ja Ramundberget ropar på mig, vill att jag kommer hem igen. Den här gången inte tillsammans med mina galna gymnasievänner utan min familj som är mina allra bästa vänner.