Igår mötte vi upp Oscars farmor så han följde med henne ner till landet på västkusten. Trots att jag är ifrån O en del då och då har jag sån grym separationsångest…
Det är även betydligt mycket värre att vara ”hemma” utan honom… Det är så tyst och tomt och känns jätte konstigt…. Vi ska bara vara ifrån honom fem dagar, för på torsdag efter jobbet åker vi oxå ner till västkusten. Men det känns ändå så länge…
Bara att komma hem från jobbet och kunna sova middag mitt på dagen som jag aldrig brukar göra, känns ju både skönt och konstigt. Jag har pratat med honom och vet att han har det jätte bra bra med farmor, faster, C och lilla kusinen. Men ändå längtar jag efter honom så fruktansvärt mycket.
Både maken och jag tyckte middagen var den lugnaste på länge igår när vi satt på balkongen och åt och att känslan att något fattades var stort. Vad gjorde man med all tid man hade innan man fick barn…?!
Hur länge är det längsta du varit ifrån dina barn? Brukar du lämna bort dem på ex loven eller helgen?
Vi har behövt barnvakt en del pga jobb, så då har vi tajmat in det så ibland ex på somrarna att barnen är med mormor, farmor och farfar el annan nära släkting 2-4 dagar medan vi jobbar.
Sen då vi jobbat om varandra (varannan helg vardera under 2 år förut) så har vi passat på att åka iväg på barnfri weekend ibland.
Så med alla jobbtillfällen som kräver barnvakt så här både vi och barnen blivit vana och blir inget konstigt för oss. Och vi tar oss gärna en barnfri helg för egen tid och varva ned, tror att vi blir mycket bättre föräldrar när vi sedan är med barnen om vi får tid för oss själva ibland.
Sen har jag varit på charter med barnen 1 vecka utan min man. Jag var på träningsresa i Turkiet här om året med bara min mamma, den resan var riktigt välbehövlig!
Och förra året så åkte jag och min man på bröllopsresa då vi gifte oss förra året, vi var på Rhodos 1 vecka på barnfritt hotell och det var underbart 🙂 Självklart saknar man barnen men jag vet att de har det bra där dom är. När vi var i Grekland på bröllopsresan så hade barnen inte ens tid att ringa och prata med oss 😉
En natt är det längsta barnen har varit ifrån oss båda samtidigt men nu i veckan blir det två-nätter-premiär 🙂
Mina barn är sex och fyra och det längsta vi varit ifrån varandra är två nätter i sträck. Annars blir det väl någon natt här och där under året.
Jag har aldrig känt på den känslan som ni känner just nu eftersom Lucas fortfarande är så liten att vi bara har lämnat bort honom i ett dygn en gång och då var det dagen innan vi åkte till Brasilien och det var superstressigt! Men, trots det, så kunde ingen av oss sova när Lucas inte var där… det var jättekonstig känsla! Men vi hade ingen separationsångest och hade inte direkt hunnit sakna honom.
Men det dröjer nog inte länge innan Lucas har fler sleepover hos mormor och jag känner likadant som ni! Men lite saknad är bra. Njut av att vara ensamma 🙂
Just nu ska min stora tjej (6 år) vara med mormor 14 dagar, det är längsta hon varit borta och saknaden är enorm! (speciellt efter hon ringde igår natt och hade brutit ihop och ville jag skulle komma nu på en gång till Finland)
Jag får ångest när jag tänker på att tvillingarna ska sova borta någon gång. Dom är 5 månader nu & vet inte riktigt när jag kommer lämna iväg dom för övernattning ♡ Men förstår känslan! Kram
Vår son brukar vara hos mormor, morfar och med farmor ett par veckor under sitt sommarlov. Vi gillar ju vintersemestrar väldigt mycket, så därav den lösningen. Lillingen är just nu iväg med mormor och morfar till Oslo där min syster bor för sin första sommarlovsvecka där. Det är bra tomt och tyst här…