Alla ni som är inne här just nu vet vad en blogg är. I dag tror jag att de flesta vet vad en blogg är och många har även en egen blogg. Inte konstigt alls, eller hur?
Tillbaka i tiden ansågs bloggar som oseriösa. Folk förstod ingenting. Varför ska man blogga?
I dag har bloggar och framförallt sociala medier blivit ett av de bästa hjälpmedlen för både stora och små företag att nå ut till rätt målgrupp. Visste ni att 84 % av alla marknadsförare i Sverige kommer att lansera minst en stor kampanj på bloggar under det närmaste året. Och visste ni att 66 % av bloggläsare kommer att göra inköp baserade på blogg-rekommendationer?
Många bloggare lever på de pengar som de får in via sina sociala medier-kanaler. Trots det får vi bloggare fortfarande kommentarer som att ”vi inte gör någonting”. Lever man på sin blogg måste man leverera bra inlägg dagligen. Även under helger, semestrar och andra högtider. Man måste ständigt vara uppkopplad för att dela med sig om sin dag. Bloggar man inte på en dag så undrar folk om det har hänt något. Har något dött? Alternativt tror dom att det beror på lathet. Samtidigt blir man bedömd på allt man skriver. Det finns en enorm press på att allting ska vara så perfekt med bra innehåll i texterna, bilder som inspirerar, grymma youtube-video och ett liv där det händer en massa så att man har en uppsjö av bloggmaterial. För att inte tala om att man samtidigt ska vara P E R S O N L I G.
Vad är en personlig blogg? Måste man dela med sig om precis ALLT? För det går ju inte utan att trampa någon på tårta. Därför väljer jag att dela med mig om positiva saker ”som rör mig, min familj och mina närmaste vänner”. Och negativa saker då? Personliga och negativa saker som händer mig delar jag med mig av. Exempelvis när jag hade så ont i brösten i NYC. Det tycker jag är ett väldigt personligt inlägg. Men jag bjuder på den för att det handlade om MIG. Men när det gäller negativa saker som rör människor i min omgivning så blir det svårt. För hur konstigt vore det inte att skriva ”Jag fick detta konstiga sms-et av en bekant idag” eller ”jag var på en urtråkig middag igår”. Det går ju inte! Det är både elakt och inte etiskt rätt, enligt min åsikt.
Och då kommer jag till min bloggkollega Angelica Lagergrens inlägg där hon skrivit att hon tagit en bloggpaus p.g.a. ett personligt skäl och nu när hon är tillbaka ber hon er att förstå att hon inte vill gå ut med anledningen till hennes frånvaro. Jag kände mig väldigt ledsen när jag läste hennes kommentarsfält. Det skrevs att hon inte var personlig och att ”om man har sagt a får man säga b”. Jag förstår ju givetvis hennes läsares frustration, de känner ju att de är bästis med Angelica och vill veta allt. Men man måste också förstå att det är inte så lätt att alltid vara personlig, speciellt inte när det kan påverka nära och kära. Hade det bara handlat om henne så hade hon säkert delat med sig. Och det där med att ”om man har sagt a får man säga b”. Vad skulle hon ha gjort? Varit frånvarande från bloggen i en vecka utan att skriva att hon tagit en bloggpaus?
Jag tycker att det är okej att ta hand om sig själv och lägga bloggen åt sidan ibland. Det viktigaste är ju att man mår bra som människa!
Vad tycker ni? Dela gärna med er kring era åsikter och tankar kring ämnet. ♡
Bild på fina Angelica, Jessica och mig från deras event i Göteborg. Bild lånad från Jessicas blogg.
Jag tycker att det är skrämmande hur mycket skit ni bloggare får. Jag menar, skulle man sammanfatta allt ni skriver under en månads tid så skulle det bli en tjock tidning. Jag älskar bloggar och läser ett flertal varje dag. Din blogg är en av mina favoriter så fortsätt göra ett bra jobb ock skräms inte av hatarna. Kram Josse
Tack snälla!! <3 <3
Det är skillnad på att vara personlig och privat! Jag tycker att man kan ha en personlig blogg men ändå vara privat, och att man har RÄTT att vara privat när man än känner för detta.
Ja eller hur!! Håller med dig =) =)
Jag tycker att man ska vara lite privat, mest när man har barn. Man behöver ju väga in hela tiden att barnen växer upp och blir större. Man ska ju kunna stå för allt man skrivit och filmat. En öppen och ärlig blogg behöver inte vara en blogg då vi läsare ska få veta allt. Sedan är det ju lite så att man läskigt nog kan känna att man ”känner” personen man läser om. Och så är ju inte fallet. Jag tycker inte häxjakten nu mot Angelica är rättvis:( Jag är glad att jag har en mini mini blogg utan krav att prestera och dela med mig. Jag tror inte jag skulle vilja ha det som jobb då det redan är svårt att komma på saker att skriva om då jag undviker vardagen haha. Ha en bra tisdagskväll:)
Eller hur! Precis som du skriver så kan man ju vara personlig utan att vara privat. Ja verkligen, inte alls schysst =/ Desamma fina du! =)
Hej. Jag läser ganska många bloggar, och mest svenska. Fattar att det är svårt att komma med nytt material att skriva om hela tiden. Visst är det ett jobb men självklart helt annorlunda en många traditionalla jobb. Man blir förvånad over kommentarerna på vissa stora bloggar (tex Isabella Löwengrip) oj, oj så många sura och bittra kommentarer hon får ta emot. Gillar man inte det man läser är det ju bara att sluta läsa och gå vidare kan man tycka. Själv gillar jag bloggar med positivt innehåll och mycket bilder. Gärna Mat, inredning och mode. Du gör ett bra jobb!
Men eller hur! håller verkligen med dig, varför inte bara sluta läsa istället för att kommentera så elakt och negativt 😛 Men åhh! Tack!! =) <3 <3