Vi bokar aldrig om en tid på sjukhuset. Oavsett om tiden fungerar bättre eller sämre mot våra jobbascheman, bokar vi aldrig om. Tiderna på sjukhuset är för värdefulla för att skjutas på. Nu är det dags för Emil att göra ett nytt EEG. De ska se över aktiviteten nu när vi bytt och höjt medicineringen. Jag hoppas på ett bra resultat, vad nu det är. Allt som kan ta oss något steg framåt är bra.
Med andra ord så är Emil hemma från förskolan imorgon under förmiddagen. Det innebär också att jag tappar jobbtid. Men som sagt så är tiderna på sjukhuset för viktiga för att skjutas eller ändras. Emil var inte jättesugen på att stanna hemma eller åka och göra EEG. Även om jag vet att det inte kommer att vara några problem alls, peppar peppar, så tycker jag synd om honom som måste göra alla tester och prover. Han har inte bett om denna sjukdom. Han vill bara att allt ska vara som vanligt.
Love blir dock lite avis och pratar om att han också vill träffa doktor Viktor. Love är också avis på Emils mediciner. Jag undrar om han hade varit lika avis om han hade fått smaka på dem.
