Jag har ofta jobbat under press. Man är ofta väldigt effektiv då. Men idag jobbade jag under skräck. Skräcken var att de skulle ringa hem Emil från förskolan. Han hostar fortfarande lite, men det kommer han säkerligen att göra minst en vecka till. Det är ju så med barnförkylningar. De är långdragna men en energin finns där.
Jag har suttit konstant framför datorn hela dagen. Denna vecka har jag mycket att göra på jobbet. I och med att Emil var hemma i måndags och kommer att vara hemma torsdag förmiddag så måste jag vara effektiv de resterande jobbtimmarna. Alltså jobba under ringahem-skräcken.
När klockan slog 14 märkte jag att jag fick så himla ont i huvudet. Då slog det också mig att jag knappt rört mig från datorn sedan kl 08. Jag åt till och med lunch framför datorn. Då tog jag en snabb paus.
På torsdag ska Emil iväg på ett nytt EEG. Vad jag förstår ska de mäta aktiviteten i hjärnan under den nya medicineringen. Jag hoppas verkligen att det visar bra resultat. Vad som är bra vet jag inte, men snälla låt oss ta kliv framåt och stanna där.
