Jag känner mig matt. Och tom. Och ändå hoppfull på något sätt. Idag fick jag svar från röntgen på njurarna. Cystorna som jag har, som jag tydligen har på båda njurarna är ofarliga. Men… Återigen kom det ett ”men…” från läkaren. ”Vi hittade förändringar på din lever som vi måste undersöka vidare”. Så nu ska jag få remiss till en ny röntgen, denna gången en magnetröntgen. Hon frågade vad jag tycker om en sån röntgen och då berättade jag att det gick bra sist men att jag tycker att det är väldigt obehagligt, speciellt om man åker in hela vägen i röret. Hon skulle kolla om man kunde börja med att titta på levern med ultraljud.
Jag får bara ställa mig in på att det är ofarliga förändringar där också. Jag är som jag skrivit förut inte sjuk eller känner mig trött eller så. Jag håller alla tummar nu och hoppas ni gör det med mig. Hoppas jag får remiss lika fort den här gången så att jag får det här ur världen. En liten del av mig känner att de kanske borde scanna hela kroppen efter förändringar (förstår att dom inte gör det). Men tror ni kan relatera till känslan.
Mina bästa i livet! För er ska jag vara stark. För er måste livet fortsätta precis som vanligt även om en oro vilar i min kropp.
Älsklingarna! Tänk att båda har bott i min mage.
Skönt med njurarna men tufft att du inte får slappna av riktigt ännu. Men efter en MR är du ju verkligen grundligt kollad, hoppas du inte behöver vänta så länge! Jag är sjuksköterska och har lämnat av patienter på MR säkert en gång i veckan, bara dom patienter som haft smärtor eller bett om lugnande har fått medicin innan. Sedan blev jag själv sjuk och har varit tvungen att göra flera PET-CT och MR. Jag har aldrig tänkt att jag har några problem med klaustrofobi men FY FAN så obehagligt det är att åka in i ett smalt rör och vara tvungen att ligga helt stilla. Det går liksom inte att föreställa sig innan man varit med om det själv. Lyssna på musik tycker jag hjälper bäst för att hålla sig lugn.
Tack finaste du! Och kämpe du! <3 Jag hoppas allt i min kropp är ofarligt, men det är inge roligt och gå runt och inte veta… Tack för att du hör av dig! Det betyder massor! Kram J
Vilka söta tjejer! ♡
Förstår din oro, såklart! Sänder massor med varma och styrkande kramar åt ditt håll!
Från en som gör magnetröntgen minst 1 ggr/år: Detta är alltså denna typ som ni fick åka in i i tvillingstudien (det bankar en massa så att man behöver hörlurar och man har en hjälm över huvudet). En del tycker att denna är klaustrofobisk och då brukar man kunna få lugnande innan. Man får inte välja vilket håll man åker in åt. En MRI (”magnetröntgen”) brukar ta lite längre tid beroende på vilket organ som ska tittas på (Jag brukar ligga mellan 15 min-en timme)
Enl bilderna ser det ut som du gjorde en ct/dt-röntgen sist, vilket är ett mycket kortare rör och tar mycket kortare tid. Bara så du vet vad du kanske har framför dig.
Personalen brukar dock vara väldigt vana vid folk som tycker att detta är jobbigt och man kan meddela det innan.
Lycka till!
Så söta de ser ut tillsammans!
Förstår hur du känner dig, det är så tungt att bära såna oron också. Man tänker på många olika saker. Men jag tror det går bra. Det är tidigt och oavsett vad det är så är levern grym på att återhämta sig. Hoppas allt går bra gumman.
Hej Jessica! Vad skönt å läsa att njurarna var bra, men trist med levern 🙁 jag är kroniskt leversjuk (ovanlig sjukdom) och gör Mr ungefär var 3-6 månad. Ett tips är att be om att få åka in med fötterna först i ”röret”, som jag kallar det. Jag gör det och då är det inte så mycket som huvudet måste in. Kan bara vinkla bak så ser jag ut (fast ligg still!). Lycka till och oroa dig inte. Kram ❤️
Men suck. Jäkla skit är du måste undersökas vidare och förfarande inte veta om du kan pusta ut eller inte.
Jag skickar massor av lycka till kramar ❤❤❤
<3