Jessica Lagergrens – Jessica Lagergren

Jessica Lagergrens

Jag klarade mig!

Efter nästan en veckas isolering för familjen här hemma på grund av kräksjuka förra helgen så kan vi nu konstatera – jag klarade mig! Det är första gången det händer mig. Tre av fyra kräktes, men inte jag! Helt otroligt, jag borde köpa en trisslott. Just kräksjuka är ju så otroligt smittsamt och jag med mitt kassa immunförsvar brukar åka på det mesta. Men jag slapp. Tack för alla era tips om hur man gör rent överallt. Jag gick loss med klorinspray och tvättade händer orimligt mycket. Att händerna nu är torrare än sandpapper är så värt. Jag klarade mig! Hurra!

Alla sängkläder och handdukar är utbytta och tvättade i 500 grader. Hela huset är sanerat och alla mår kalas igen. När man är mitt i det känns det som att det aldrig ska ta slut, men är det något jag har blivit bättre på så är det att se framåt. “This too shall pass” osv. Klyschigt, men sant. Nu är alla pigga och glada och vi kör igång en vardag igen, så som den ser ut nu. Ibbe jobbar hemifrån och Elsa är ledig idag, som alla måndagar. Idag ska Elsa pynta sitt påskris och jag vill fixa lite i trädgården. I helgen stoppade jag ner mina små dahliaknölar i jord i påsar för att förgro. Jag inväntar min stora leverans fortfarande men fick nyss mail om att dom är på väg.

Vi har varit hos min kusin Josefine som har höns och kycklingar. Nu har kycklingarna blivit ganska stora och en av hennes hönor ruvar på nya ägg. Så snart kommer det nog nya små fjun. Att ha höns är fortfarande en liten dröm jag har.

Här är mina första knölar. Jag tänkte att 2-literspåsar skulle vara bra, men insåg att det går åt alldeles onödigt mycket jord då för att täcka. Så nu har jag köpt 1-literspåsar till nästa leverans. Jag tänker att man lägger ihop dessa påsar sen och sparar till nästa år.

Bonnie bjöd på gullig min i soffan under lördagsmyset. Hon har lärt sig att göra tittut själv med filten. Så gulligt!

Elsa har cyklat! Jag inser att cykeln är lite för liten för henne. En tjej på Instagram tipsade också om att ta bort stödhjulen. Att det blir lättare att lära sig cykla om man tar bort dom direkt. Jag får se vad Elsa tycker om det. Däcken måste pumpas också, men Elsa var ändå nöjd. Det var det viktigaste.

I helgen har jag också packat paket för fullt. Det är så kul att ni är så många som köpt Elsas och Bonnies gamla kläder på Babybuybuy2020 på Instagram. Så bra när kläder får nytt liv hos någon annan. Vissa plagg tog verkligen emot att lägga ut på grund av väldigt nostalgiskt lagd, men sen tog jag mig samman och insåg att kläder bara är just kläder. Jag har ju bilder på båda barnen i den plaggen så det får duga som minne. Mini rodini-plagget finns fortfarande kvar.

Här har det kommit upp lite tagetes som jag och Elsa har sått. Jag älskar när de små spröda växterna kommer igenom jorden. Det är något väldigt vackert i det. Och skört. Precis som livet är!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (4)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Sabina

    Vi skippade stödhjulen och körde på balans cykel från ca 2.5 år. Sommaren när hon fyllde 4 lärde hon sig cykla direkt i princip. Inga stödhjul skulle jag säga!

  2. E

    Äh! Min blivande femåring körde med stödhjul från strax innan tre år till han va fyra. Han totalvägrade balanscykeln hela tiden men så plötsligt när han blivit 4 år ville han själv prova den.. Fem dagar med den sen cyklade han iväg själv på första försöket med trampor. Så det behöver inte alls förstöra något med stödhjul i min mening. Sen är det säkert mycket smidigare att gå direkt från balanscykel till cykling utan stödhjul, men det behöver som sagt inte förstöra enligt min erfarenhet 🙂

  3. Rebecca

    Nej nej till stödhjul!
    Det ger barnen bara en falsk trygghet.. När dom plockas bort måste barnen ändå lära om! Så det är liksom bara onödigt.
    Balanscykel är det absolut bästa. Alltså inga trampor. Barnet lär sig balansera och springer liksom fram på cykeln. Då är steget till riktig cykel inte långt.

  4. C

    För oss fungerade det bra att ta bort stödhjulen efter en vecka ungefär. Då hade lilltösen vant sig vid cykeln men vi såg att hon började bli “bekväm” i svängarna och insåg att balansen skulle bli sämre. I med ett kvastskaft för oss att hålla i och så tog det 2-3 dagar innan hon löste det själv. Obs, viktigt att de lär sig stanna när en säger till för fort går det 🙂 men det är så kul!

Se fler...