Jag vill varna känsliga läsare för en mycket obehaglig lista.
Innan jag fick barn var jag inte en särskilt orolig eller nervös person. Då hade jag bara mig själv att ta hand om och tänkte inte så mycket på döden och olyckor. Sedan Elsa kom finns det tusen saker som oroar mig. Hon är det bästa som har hänt mig och jag kan inte föreställa mig hur jag skulle reagera om det hände henne något. Här är en lista med saker som jag har tänkt som oroar mig, som känns som förbjudna tankar och som man inte så ofta säger högt.
1. Att mitt barn ska trilla ner från skötbordet.
När BVC var här på hembesök fick vi höra att fallolyckor från just skötbordet är väldigt vanligt. Tänk om hon skulle trilla ner? Rakt i klinkergolvet. Vad skulle hända då? Sägas bör att jag aldrig någonsin lämnar henne där utan en hand på henne. Men jag tänker ändå på det. Ofta.
2. Att mitt barn ska bli allvarligt sjuk.
Jag följer fler konton med mammor på insta vars barn är allvarligt sjuka. Det vrider sig i magen och jag har gråtit så många gånger till det fruktansvärda som de små barnen får gå igenom. Det skär i hjärtat bara jag tänker på det nu. Jag kan inte tänka mig något värre. Det är en mardröm.
3. Att någon ska kidnappa mitt barn.
Jag har på riktigt drömt flera mardrömmar om detta. Och jag lyssnar alldeles för mycket på P3 dokumentär… Där har förvisso inga barn blivit kidnappade (vad jag hört…än). Men jag skulle gripas av total panik om någon tog Elsa. Vad gör man då? Vem ringer man? Var letar man?
4. Att jag ska trilla i trappan när jag håller henne.
Jag vet ju att det har hänt för föräldrar – och barnen har överlevt. Men alltså tänk dig… Jag ryser av tanken.
5. Att hon ska sluta andas.
Jag vet inte hur många gånger jag har kollat att hon andas på nätterna, när hon ligger i vagnen eller bara i nestet dagtid. Jag har börjat sova riktigt riktigt lätt och hör om hon gör minsta lilla ljud.
6. Att hon ska falla överbord och ner i vattnet.
Vi är ute med båten en hel del och Elsa har alltid flytväst när hon inte är inne i ruffen. Men tänk OM hon skulle falla överbord och sjunka som en sten. För det skulle hon göra. Som en sten till botten. Hemska vidriga tanke.
Gillar du listan? Då kanske du också gillar:
8 saker jag sa innan jag fick barn
10 saker man behöver som nybliven mamma
8 saker jag inte visste om snippan innan jag fött barn
5 saker man inte säger till en nybliven förälder
10 saker man inte säger till en gravid
7 fördelar med ersättning
Fler roliga listor:
5 tecken på att du är en orimligt trött småbarnsförälder
10 saker som kan göra en 3,5 åring skogstokig, rasande arg och ledsen
5 fördelar med dagmamma
Så identifierar du en småbarnsförälder på 100 meters avstånd
5 kroppshållningar i småbarnsvardagen
9 saker du inte visste innan ditt barn började förskolan
Håller helt med på alla punkter, läskigt vad man oroar sig men dem är ju det bästa vi har <3
Kram Emelie
Jag ramlade i trappan med min, då 8 månaders son, i famnen. Dunsade på baken och ryggen ner och slog halv ihjäl mig (har fortfarande en böld på ena skinkan, 6 år senare) medan min son inte fick en skråma.
Känner igen din lista och kan fylla på med en hel drös till. Även om jag nu som trebarnsmamma är något coolare än vad jag var för 10 år sedan när första barnet kom…
Känner igen mig i samtliga punkter! Vår minsting på nu 1 föll ur bärselen på mig rakt ner i asfalten vid 3 månader. Tack och lov gick allt bra och han fick inte ens en hjärnskakning. Men fy så dåligt jag mådde. Man klandrar sig själv trots att man vet att allt var en olycka. Framför allt med två tidigare missfall så var det första jag tänkte när han föll ”nej vi ska tydligen inte ha fler barn. Nu tas han ifrån oss!” Men allt gick som sagt fint och man fortsätter oroa sig för alla sina barn hela tiden! Det tillhör väl föräldrarollen och jag antar att det bevisar att man är en bra förälder
Ja, det är en hemsk lista, men tror att det är helt naturliga tankar. Jag hade dem själv och tror de flesta har dem. Det handlar ju trots allt om det bästa vi har.
Känner igen oron på alla punkterna sen dottern föddes. Som någon skrev oroar jag mig också för att jag ska dö från mitt barn och att det ska hända min sambo något. Usch denna oro. Oroar mig för typ allt känns det som hör väl till föräldraskapet men det fick man inte veta innan. Känns skönt att det är fler som haft samma orostankar i huvudet.
Kram
Att vara orolig tillhör föräldraskapet… Varit jätteorolig sedan jag fick äldsta sonen. Men innerst inne tror man (jag iaf) att det aldrig ska hända en själv. Ens älskade barn, det finnaste man har. Men…punkt 2 hände oss, och lillebror på 6 månader, för knappt 2 månader sedan. Varje dag är en kamp, hjärtat kan på riktigt göra ont. Den västa tiden i mitt liv. Men framsteg görs. Vi ska ta oss igenom det här, det har jag lovar honom ♡
Gud förbjude !
Katastroftankar heeela tiden.
Sonen är två år och det har inte blivit bättre. Visste du att ALLT i vår omgivning kan vara en lurande dödsfälla ? Allt från gafflar i ögonen..pickande fåglar ..kvävande plåster ..eller vassa lister..
Det sista har hänt mig. Eller ja, mina föräldrar snarare. Jag var 2 år och vi var ute på havet. Jag låg och sov i ruffen utan flytväst, när jag vaknade gick jag upp själv (hade aldrig hänt innan tydligen) och trillade överbord. Plums. Sjönk som en sten. Som tur var så såg pappa allt och dök snabbt i och plockade upp mig. Allt gick bra och jag fick inga men.
Måste oxå tillägga att min nya skräck sen jag fick barn är att jag är rädd för att dö. Dö ifrån mitt barn. Vad ska hända med honom då? Vem ska trösta, krama, gosa, ta hand om, älska? Usch fy vad hemsk tanke.
Halloj
Har börjat lyssna på er podd och den är ju så rolig, sitter i soffan och skrattar för mig själv =D
Usch, nä! Jag avstod från att läsa. Rädd för att det är något nytt jag ska bli orolig/rädd för. Men alla fldr är oroliga för massor av ting, en naturlig modersinstinkt men jisses vad det drar energi!