Jannice

Efter att ha sovit 3 timmar vaknade jag en timme innan klockan skulle ringa.
Jag gjorde allt för att försöka somna om men det gick verkligen inte, när jag slog upp ögonen så sved dom av sömnbristen och hela magen var full av fjärilar.
Jag väckte Malin vid 06.30 med en snus under näsan och började sedan sjunga högt och fint för att få henne att vakna till.

Efter en lång väntan var dagen äntligen här, dagen då vi skulle gifta oss!

 

Vi gick upp och väckte barnen och Emelie som låg och sov på soffan.
Alla var uppspelta och vi hade en hel del att stå i men allt rullade på, vi låg före tidsschemat hela tiden :)

 

Kl 09.40 kom Ida och hämtade upp mig för att hålla mig sällskap hos frisören.
Hon gick och köpte lite gott fikabröd till mig från Wayne´s medans mitt hår blev fixat.
Vi hade jättetrevlig allihopa och nerverna var inte att leka med.
Håret blev helt underbart, kände mig vacker redan då och ännu vackrare skulle jag bli!

 

Medans jag var hos frissan så gjorde sig Malin och Emelie i ordning och passade barnen.

Jag hann äta lite lunch innan Nathalie och Katrin kom.
Nathalie fixade tjejernas hår och under tiden sminkade Katrin mig.
Jag är så glad att jag tog hjälp av någon som verkligen kan det där med smink.
När jag kollade mig i spegeln då hon var klar höll jag på att få en chock, har aldrig någonsin varit så jäkla fin!
Barnen var imponerade.

 

Lagom till jag var klar så kom Linda hit för att hjälpa mig med klänningen och för att hämta lite grejer som skulle till kyrkan.

Jag var riktigt skakis nu och jag kunde knappt stå på benen.
Fjärilarna i magen var nu som stora stenbumlingar som for runt.
Amanda var jättenervös och alla ville åka till kyrkan direkt.

 

Jag fick hjälp att sätta mig i bilen och sedan började vi rulla sakta med säkert ut till kyrkan.
Hjärtat slog snabbare och snabbare och jag funderade på hur Mats kände sig.
Vi var lite tidiga och fick vänta i bilen innan vi kunde kliva ur, ingen fick ju se oss i förväg.
Linda ringde och gav klartecken, det var alltså dags nu?
Vi mötte upp pappa utanför dörrarna och han var så himla fin och glad, säkert en aning nervös också :)
Jag hann bara fixa till klänningen, ta blommorna och ställa mig i ledet så ringde klockorna.
Sedan hörde jag vår ingångsmarsch börja spelas, Mendelssohns wedding marsch, händerna skakade men benen bar mig hela vägen fram till min blivande man!

 

Han var så jävla fin och jag tror han tyckte detsamma om mig för han kunde knappt möta min blick ♥
Allt kändes fortfarande overkligt.. 
När Marielle sjöng den första låten (Amazed) och vi stod vända mot bänkarna tittade jag först mot Mats familj och allt kändes helt okej, tårarna höll sig fortfarande borta men när jag vände huvudet mot min familj höll det på att brista totalt.
Att se tårarna rinna ner för pappas kind kändes ända in i hjärtat, jag ville bara springa fram till honom och ge han en stor kram!
Jag var tvungen att vända mig bort igen och försöka hålla ihop.
Tänk att man kan bli så påverkad av andras känslor, helt ofattbart.
Det var en stor stund i mitt liv att se honom så rörd ♥

 

Sedan var det dags att säga JA till varandra och ge våra löften.
Trodde inte att jag skulle kunna få ut ett ljud men allt gick hur bra som helst!
Sedan sjöng Marielle sin andra låt (Kärleksvisan) och då var det nästan inte ett öga torrt bland gästerna.
Hon sjöng så otroligt fint och jag fick gåshud flera gånger om..

 

Tiden i kyrkan gick så otroligt fort och vi gick ut till tonerna av Curly Sue på orgel, väldigt mäktigt!!!

Barnen var så otroligt duktiga i kyrkan och dom vill att vi ska gifta oss igen.
Amanda säger att allt bara känns som en dröm ♥

Det regnade på vägen ut till kyrkan men när vi kom ut från kyrkan så kom solen fram!
Det kastades ris och vi kramades med alla innan vi for iväg till Sälsten för fotografering.
Det var mulet och blåste en del men bilderna blev helt fantastiska!

Nu väntade bröllopsfesten!
När vi kom till lokalen så skålade vi och pratade lite med alla innan vi gick till bords.
Maten var helt underbar och jag tror alla tyckte det.
Under middagen så höll Linda låda och sedan sa hon att det var någon som ville hålla ett tal.
Min mamma!
Jag fick ta upp servetten ur knät direkt och tårarna tryckte på.
Men ännu en gång så höll jag dom inne, jag visste att om jag ens börjar snyfta så skulle jag börja gråta som ett barn.
Det var ett underbart tal som jag aldrig kommer att glömma, hennes stolthet över mig och oss gick inte att ta miste på ♥

Efter en stund var det dags för ännu ett tal och denna gången var det Mats pappa som fick ordet.
Han hade inte förberett någonting utan talade direkt från hjärtat och jag blev väldigt rörd även denna gång.
Mats hade inte heller tårarna långt borta!

Redan nu hade våra föräldrar överraskat oss och jag visste inte om det kunde bli så mycket bättre?

Men även Mats mamma hann säga några ord, herregud, hur mycket fina ord skulle jag kunna klara av egentligen? :)
Vi vet ju att vi är som gjorda för varandra och att vi hör ihop men att höra samma sak från andra personer som står oss nära är obeskrivligt!

Min syster Linda tänkte visst inte hålla något tal som jag hade trott, hon ställde sig upp och sjöng en sång till oss istället och jag visste inte var jag skulle ta vägen.
Att se hennes tårar medans hon sjöng fick mina ben att nästa vika sig.
En sång bara till oss ♥

När vi gick omkring och minglade lite så blev musiken plötsligt hög och vi hörde ”Vart jag än går”, den hade vi inte lagt in på någon spellista?
Mats undrar vad som händer och sedan ser jag att Mats systrar Sandra och Ida står på dansgolvet, ombytta i matchande outfitar och sedan börjar dom dansa.
Jag bara skrattar och undrar vad det är som händer medans tårarna bara sprutar ur Mats ögon!
Så jäkla sköna människor och så oväntat..
(Videon finns på min FB sida för er som är vän med mig)

Vi öppnade även en del paket och fick några telegram upplästa från dom som inte kunde närvara.
Farmor.
Per, Marie och Alicia.
Och dessutom en hälsning från TAKIDA!

WOW, det var riktigt häftigt ♥

Efter tårtan och vår tryckare så var det ”fri lek” vilket innebar mest dans.. Jag tror att ungarna röjde mest!
Freja stod i sin pyamas och dansade till ”oh oh ganga staj”, hon var som en liten duracellkanin :)

Jag hann med en dans med pappa precis innan han skulle åka hem, då rann tårarna på oss båda ♥
Det var ett magiskt ögonblick!

Kvällen flöt på jättebra och när klockan var 1 så var det fortfarande massor av gäster kvar, precis som vi önskade!
Ida och Jonas höll ut längst, dom tänkte inte gå hem förrän vi gjorde det och vid halv 5 hade vi lyckats övertala Mats att det kanske var bäst att börja gå hemåt ;)

Väl hemma somnade han i sängen på 2 sekunder medans jag höll på att ta ur alla hårspännen och löshåret. Sedan gick jag och la mig på soffan för att försöka smälta allt och då kom tårarna som hade hållt sig borta hela dagen!
Jag kunde inte stoppa tårarna, kunde knappt andas vissa stunder.
Alla bilder från kyrkan spelades upp i huvudet, talen och hela middagen och festen!
Jag bara grät och grät och grät innan jag till slut somnade utmattad vid 05.15.

Precis ALLT blev precis som jag hade drömt om.. och så lite till!
En helt oslagbar dag.
Det finns absolut ingenting som jag önskar hade varit annorlunda, allt var så perfekt!!

Jag hoppas att alla som var med oss hade minst lika kul :D

Jag vill börja med att tacka alla gäster som kom och delade dagen med oss och gjorde den oförglömlig.
Tack till Malin och Emelie som höll mig sällskap under natten till bröllopsdagen och som hjälpte mig med allt under morgonen och förmiddagen.
Tack till Ida Nilsson som följde med mig till frisören.
Tack till Maria Fahlén som gjorde den finaste håruppsättningen jag sett.
Tack till Nathalie Lundgren och fixade tjejernas hår.
Tack till Katrin Larsson som sminkade mig helt fantastiskt.
Tack till Jenny Hultman som gjorde mina fina naglar.
Tack till Marie Zetterlund som tog alla underbara bilder.
Tack till Marielle Bergquist för den vackra sången.

Tack till min man för att jag fick gifta mig med dig.

Och sist men absolut inte minst så vill jag tacka mina älskade storasyster Linda Johansson!
Utan dig hade vi aldrig fått den dag vi önskat och drömt om.
Jag har sagt det förut men det finns inga ord som kan beskriva min tacksamhet.
Som du har slitit och kämpat för att få ihop allt.
Jag vet inte vad vi skulle ha gjort utan dig!!
TACK TACK TACK ♥
Och jag vill även tacka Lindas familj för att jag har fått låna henne under denna tiden, nu får ni tillbaka er mamma och fru!

Jag har förmodlingen glömt att tacka någon men det är väl så det brukar vara ;)
Men jag hoppas att ingen känner sig bortglömd.

Jag har säkert även glömt att skriva om en massa mer som hände under kvällen men hjärnan är proppfull av alla intryck så det kanske kommer senare.
Det tar ett tag att smälta detta, nästan som när man får barn.
Det tar ett tag att förstå att barnet verkligen är ens eget om ni förstår vad jag menar? ;)

Men nu, äntligen, efter 11 år så är jag FRU SKOGLUND ♥♥♥