Jag har väldgit få vänner men dom jag har står mig väldigt nära.
Idag väljer jag att umgås med människor som ger mig energi och som får mig att må bra.
Det har inte alltid varit så..
Många gånger har jag det varit jag som gett energi men aldrig fått något tillbaka.
Precis som i ett kärleksförhållande handlar det om att ge och ta.
Jag har alltid varit en god lyssnare och många har kommit till mig för att prata och få råd eller tröst.
Jag önskar att jag också hade haft någon som jag kunde anförtro mig till och prata med.
Oftast har jag hållt allt inom mig och gråtit eller varit arg i min ensamhet.
Så är det fortfarande ibland men jag börjar bli bättre på att få ur mig saker.
De vänner jag har nu kan jag prata med om allt.
Jag vet att dom vill lyssna och att dom tycker om mig för precis den jag är.
Däremot så pratar jag om olika saker med olika personer.
Det faller sig ganska naturligt.
Även fast jag vet att jag kan ringa till vem som helst av mina vänner vilken tid som helst på dygnet om det skulle vara något så är det alltid Mats som är där om jag är ledsen.
Inte för att jag ber om det utan för att han ser direkt om jag mår dåligt.
Jag känner fortfarande att jag inte vill ”vara till besvär” för någon.
Det har funnits många tillfällen i livet då jag önskar att jag hade släppt på den spärren.
Jag hade nog behövt någon som bara kramat om mig och som jag kunde ha pratat av mig med.
Jag får skylla mig själv helt enkelt.
Men jag ska försöka att bättra mig!
Jag är så tacksam för de vänner jag har idag och jag skulle göra allt för dessa människor.
Några har jag bara känt ett litet tag men vi klickade direkt då vi träffades och det känns som att vi har känt varandra i en evighet.
Jag trodde aldrig att jag skulle hitta nya vänner i vuxen ålder men vågar man öppna sig så hittar man till slut människor som kommer att betyda väldigt mycket i sitt liv.
Tack för att ni finns där för mig och jag hoppas ni vet att jag alltid finns där för er!
Senaste kommentarer