Jannice

Mina tankar börjar snurra mer och mer kring livet!
Det är en härlig känsla samtidigt som det skrämmer mig.

För några dagar sedan kom jag på att jag har stängt in mig i mig själv, någonstans där inne finns så mycket mer än den jag är idag!
När jag var liten älskade jag att synas och höras.
Jag sjöng, spelade teater, dansade mm.
Jag sjöng dessutom alltid högst på alla skolavslutningar tills att min kusin sa åt mig att vara tyst för att hon skämdes.

Jag minns så väl en gång när jag gick i lågstadiet och vi skulle ha någon ”uppvisning” om hur det var förr i tiden.
Någon skulle stå alldeles själv längst fram på scenen och vara fröken och prata inför en stor publik.
Gissa vem som tjatade till sig den rollen?
JAG!
Jag var såklart nervös men jag var så stolt att jag klarade av det.

Jag har alltid tyckt om att stå i centrum och har aldrig varit rädd för att göra bort mig.
När jag började i 6:an på högstadieskolan sjöng jag karaoke varje fredag i klubbrummet.
Alla 9:or satt där och undrade säkert vad jag höll på med!
Men det var så kul och jag hoppades att killen som jag var kär i skulle lägga märke till mig :)

Jag har aldrig haft problem med att prata med nya människor eller att ta för mig saker!

Jag vet inte vart jag tappade bort allt detta?

Någonstans inom mig så vet jag att det finns, jag måste bara ta fram det  på något sätt!
Jag vill vara den där härliga tjejen igen med stora drömmar och med inställningen att jag klarar allt.
Jag måste bara våga tro på mig själv och min förmåga.

Det känns som att jag begränsar mig själv och tänker att det alltid finns någon som är bättre och finare osv.
Jag trivs jättebra på jobbet och jag gillar mina arbetsuppgifter men jag skulle vilja ha mer utmaningar.
Jag vet att jag skulle växa enormt som människa om jag fick prova på något som inte är ”mitt” område!
Vad som helst!

Jag behöver kicken, spänningen och få bekräftelse på att jag kan mer än jag tror!

Det enda jag kan skryta om som jag har varit riktigt jävla bra på, det var att spela fotboll!
Jag älskade det och den bästa säsongen var när jag var 17.
Jag har aldrig presterat så bra någonsin och jag vann 2 skytteligor!
Jag hade enormt självförtroende och visste att jag var riktigt bra…

Nu vet jag att jag är bra på att passa tider, stressa upp mig, vara trött, hålla allt inom mig, inte våga säga vad jag tycker och tänker…

Det börjar bli dags för en förändring!

Foto: Mats Andersson