Jannice

Det känns som att vi alla någon gång i livet antingen blir utsatta för mobbning eller mobbar själva.

Jag kan inte minnas att jag har blivit mobbad men däremot fick jag en knäpp då jag gick  i 4:an när jag ville hänga med dom coola killarna och känna på hur det var att reta någon.
Vi hade en tjej i klassen som nästan alltid hade blivit retad för något så hon var ett enkelt byte.
Jag och några killar puttade på henne nerför en trapp och sedan hotade jag henne, med vad minns jag inte och vill heller inte minnas.
Hon blev jätteledsen och jag tyckte faktiskt lite synd om henne just där och då och fick så dåligt samvete.

Mamma fick såklart reda på detta och dök upp i klassrummet dagen efter och berättade inför hela klassen vad jag hade gjort och vad hon tyckte om detta.
Jag har nog aldrig skämts så mycket någon gång!
Det hade en bra verkan iallafall, jag har aldrig mobbat eller retat någon efter det.

Den här tjejen blev jag väldigt bra vän med ett tag efter detta och jag har nog alltid varit den som blivit kompis med dom som har varit lite utanför eller annorlunda.
Ingen skulle få känna sig utanför.

Tack mamma för att du skämde ut mig och gjorde det som alla föräldrar borde göra!

Såg ni dokumentären som gick på tv:n för ett tag sedan som handlade om mobbning?
Det gjorde så ont i hjärtat på mig, INGEN förtjänar detta!
Små oskyldiga barn som inte kan försvara sig.

Vart är föräldrarna i detta läge?
Det största ansvaret ligger faktiskt hos oss som föräldrar. Det är vårat ansvar att lära våra barn vad som är rätt och fel.

Nora har kommit in i den åldern då det börjar bildas olika ”gäng” på skolan. Hon har berättat att det förekommer en del mobbning och utfrysning på rasterna.
Deras fröken tar tag i detta på en gång men man kan inte lägga allt ansvar på skolan, det krävs ett samarbete mellan både skolan och föräldrarna.
Vad jag har sett av dessa barn som retas och är taskiga med andra så verkar dom inte ha det så himla lätt i livet.
Jag tycker synd om dom och jag hoppas att dom lär sig någon gång att deras beteende sårar andra människor.

Vi tycker om vissa människor mer än andra, så kommer det alltid att vara.
Vi är olika som personer och har olika åsikter, inget konstigt med det.
MEN,  mobbning är inte okej för det!

Varför vill man trycka ner och förstöra en annan människa så mycket?
Vad får man ut av det?
Kan man sova gott när denna person väljer att ta sitt liv för att man inte orkar mer?
Det är fruktansvärt att barn, BARN, tar livet av sig.
Dom har hela framtiden framför sig och ska inte ens behöva ägna en tanke åt att inte vilja leva mer!
Jag blir så himla ledsen när jag tänker på hur många barn och även vuxna som får utså denna fruktansvärda handling.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=fubbge2QcLM[/youtube]

Anledningen till detta inlägg är att jag läste en artikel och ville dela med mig av mina tankar kring det här med mobbning som verkar bli mer och mer vanligt…