Jannice

Häromdagen tänkte jag att det inte händer så mycket med barnens utveckling längre. Det gör det ju såklart men man lägger inte märke till det på samma sätt som när de var små.
Första leendet, smakportioner, dra sig framåt, lära sig att sitta, krypa, gå, prata.. Det händer hur mycket som helst från en dag till en annan då.
Nu ser man mest att de blir längre, tappar tänder, börjar sminka sig osv. De utvecklas på ett annat sätt.

Men den här våren har Freja verkligen gått från att vara ”liten” till att bli stor. Hon har lärt sig att cykla utan stödhjul, tagit hål i öronen och igår knöt hon sina skor för första gången!
Vi har inte tränat det med henne någonting alls tidigare.
Innan jag gick till jobbet igår så sa jag att hon fick ta sina andra skor eftersom att hon inte kunde knyta de nya själv än och att det blir besvärligt för fröknarna om de måste hjälpa henne varje gång.

Men hon ville väldigt gärna ha sina nya skor på förskolan igår så Mats visade henne 2 gånger hur man gjorde och hon hajade på en gång! ♥

Imorse fick jag också vara med och titta på när hon knöt skorna, hon är asgrym!

Idag på förmiddagen ska vi ha överskolningssamtal på förskolan tillsammans med en av Frejas nya fröknar som hon ska ha till hösten. Ja, jag är fortfarande oldschool och säger fröken.
Det ska bli spännande och jag tror Freja är lite pirrig också :]
Under eftermiddagen ska vi ha det allra sista utvecklingssamtalet på förskolan. Känns nästan lite vemodigt. Det allra sista, någonsin!
Till hösten har jag bara skolbarn hemma och det blir Noras näst sista år i grundskolan. Kan någon stanna tiden för en stund?

Det är på barnen man inser att man själv blir äldre också, eller hur?
Om 3 dagar fyller jag 33 år.
När jag var i mina barns ålder så tyckte jag att det var jättegammalt, att man var en tant och hade nära till pensionen… Jag tycker inte så längre.
Jag känner mig fortfarande som 25 och det kommer jag nog alltid att göra ;]