Freja har tyvärr redan kommit in i vardagsrutinerna igen med tidiga mornar. Jag vaknade till när hon ville att jag skulle hjälpa henne med kläderna och då var klockan 7. Gissar på att hon hade varit vaken ett tag innan hon väckte mig.
Hade hoppats på att vi skulle få en liten sovmorgon men det är bara att glömma hädanefter gissar jag på :/
Idag kommer Malin, Emil och Maya hit och det ska bli så himla roligt. Det var så längesedan vi träffades sist..
Hoppas att Freja blir på bättre humör innan dess.. Med födelsedagen så kom även trotset! Hon började redan för någon vecka sedan med hysteriska utbrott och ett fruktansvärt humör. Hon påminner ruskigt mycket om hur Amanda var när hon var runt 3 och jag hoppas verkligen inte att hon blir likadan för den tiden var inte alls rolig. När jag gick och la mig på kvällarna så gruvade jag mig inför nästa dag för att jag visste att alla moment med påklädning, hämtning och lämning på dagis skulle bli en kamp.
Precis just i denna stund så sitter hon i Mats knä och skriker sig blå och hon vet inte ens varför hon blev arg från första början.
Det går inte att prata med henne och jag har ingen aning om vad vi ska göra för att få henne lugn och kunna prata med henne!
Hon skriker tills hon blir helt utmattad och nästan somnar :(
Det är så frustrerande för jag vet verkligen inte vad jag ska göra i dessa situationer? Jag vill inte ha det som det var när Amanda var liten.
Ska man bara låta henne vara? Hålla om henne och inte säga något alls tills att hon har skrikigt klart och sedan prata med henne?
Försöka prata med henne under tiden?
Jag tycker så synd om henne samtidigt som jag vill slita av mig håret. Det är verkligen inte lätt att vara barn med alla dessa faser och jag känner mig som världens sämsta mamma som inte vet vad jag ska göra i dessa situationer.
Oftast är hon på strålande humör men ovädret kan dra in som en blixt från klar himmel..
Senaste kommentarer